Djungeln - grekiska sjukvården

Först och främst vill jag säga till er alla som ska på semester hit att med en bra reseförsäkring behöver ni inte hamna i någon djungel alls. Privat sjukvård är utbrett och med er försäkring kan ni uppsöka det privata vid behov snabbt och med utmärkt service. Det finns alltså ingen anledning alls för turister att välja bort Grekland på grund av att den statliga sjukvården kan ha vissa brister.

Vi som bor här kan vara lite bekväma ibland och vill inte alls vänta utan vill ha omedelbar service. Jag berättade ju om min ilskna ögoninfektion. Det var keratit som kan vara ganska allvarlig. Jag uppsökte privat ögonläkare istället för att åka in på akuten eftersom jag vet vilket kaos som kan råda på akuten. Vårdcentralen som borde ta emot olika fall har varken kapacitet eller läkare för det de borde. Jag betalade 40 euro men då ingick återbesök. Igår när jag vaknade var mitt öga rött igen och med de hypokondriska drag jag har blev jag rädd. Eftersom jag ändå skulle till Chania för jag hade en date med min neurolog slank jag in hos ögonläkaren. Just det, det var bara att slinka in där och han tog sig en titt på mitt öga och lugnade mig. Det är sånt "vi greker" är lite bekväma med. Speciellt efter tiden med flera olika försäkringskassor. En del försäkringskassor på den tiden tillät läkarbesök hos i stort sett vilka läkare man ville och när man ville. Vi hade på den tiden de hotellanställdas försäkringskassa och den var bland de bästa. Det var inget prat om remisser och liknande som ni i Sverige drogs med. Nej, ville vi träffa öronläkare, ögonläkare osv bestämde vi i stort sett själva när vi ville göra det. Den stora försäkringskassan IKA fungerade inte riktigt så. Nu har dock i stort sett alla försäkringskassor gått ihop till en och det fungerar inte lika smidigt.

Jag är fortfarande försäkrad genom företagarnas försäkringskassa. Inga speciella fördelar jämfört med de andra eftersom de har slagits ihop men deras "kontor" finns kvar. Igår var jag och skulle fixa mitt blå eu försäkringskort. Det gick lite extra snabbt på "mitt" kontor. Jag fick det på en gång medans jag väntade. När maken och barnen ska få sitt måste maken spendera en halv dag på den stora försäkringskassans kontor och därefter dröjer det åtminstone 2 veckor tills korten kommer med posten.

Tillbaka till gårdagens läkarbesök - jag hade tid hos neurologen för att jag ville att han skulle skriva ut ett intyg till mig med diagnos-medicinering-dosering. Kan vara bra att ha för man vet ju aldrig var jag hamnar i framtiden. 30 euro är obligatorisk summa för inbokat läkarbesök där. Troligtvis tyckte han att själva ärendet var snabbt avklarat och därför satt vi och diskuterade annat i över en timme. Ni vet sånt där som man sitter och diskuterar med neurologen som har väntrummet fullt med patienter. Grekisk skola, politik, ekonomi....

Ok, nu funderar ni, uppsöker jag aldrig det allmänna sjukhuset som är i det närmaste gratis. Jo, det händer. Jag kan ge er några exempel.
1. Förra året hade jag inbokad tid för att göra cellprov (gratis istället för att betala 30 euro privat) Det fungerade jättesmidigt. Provet var snabbt avklarat. Veckan efter skulle jag ringa eller komma in för provsvar. Jag ringde flera gånger. Ingen svarade på det nummer jag blivit anvisad. 2 gånger var jag dit för att hämta provsvaret. Båda gångerna var det sådant kaos med ett 50-tal gravida i kö till disken där provet skulle hämtas ut. Jag hämtade aldrig ut provsvaret. (Istället för det jag lade ut på bussbiljetter till sjukhuset hade jag kunnat gjort det privat...)
2. För några år sedan råkade jag ut för urinvägsinfektion som kom så plötsligt och gjorde så ont att jag knappt kunde gå. Det blev akuten. Kaos som vanligt men jag fick träffa läkare och jag blev anvisad en toalett där jag kunde tvätta mig och ta urinprov. Hjälp, hur tvättar man sig och kissar i en liten plaskopp på en toalett där handfatet sitter högt upp, någon tidigare har haft diarre och kanske någon hade kräkts på golvet också? Jag lyckades och jag fick diagnos och utskrivet medicin.

Allt fungerar med lite vilja och man kan ju inte alltid begära det bästa, men det är klart att man är lite bekväm om möjligheten finns.

Årliga vinprovningen

Då har Kretas vinodlare (winesofcrete) samlats här i Chania igen för att organisera den årliga vinprovningen. Som vanligt betalar man en summa för att låna ett glas och när man lämnar tillbaka glaset får man tillbaka pengarna. Det är fjärde året vi besöker eventet och för varje år är det fler och fler besökare. I år var det alldeles för trångt för att vara riktigt trevligt. Kanske råkade vi komma vid en tid som de flesta valde. Men gott var det i varje fall att få prova lite olika viner.

Ovan ser ni ett vin som innehåller druvan romeiko tillsammans med andra druvsorter. Romeiko är druvan från Chania som är ett "kulturarv" (jag vet inte om den har blivit klassad som det men det borde den) Problemet med den druvan är att den är lite speciell i smaken och används vanligtvis inte till buteljerade viner utan bara till "lösviktsvin". Jag tycker inte om det men maken har alltid sånt vin hemma och ofta är det från någon som han känner som har en liten odling som har gjort sitt eget vin. Det är inte alltid den yngre generationen dricker av det här vinet och risken är att druvan kommer att dö ut. Jag blev lite förvånad när jag såg det som buteljerat vin men som sagt så är det mixat med andra druvor och det hade inte alls smaken av "hemgjort sherryliknande vin" som  jag kallar romeiko annars.

Nöjda med livet

När jag satte mig ute på balkongen i morse för att dricka morgonkaffet möttes jag av denna syn. Fotot blev tyvärr inte lika bra som jag hade tänkt och jag vet inte om jag lyckas förmedla till er samma intryck som jag fick. Självklart hade dessa 4 redan fått sin frukost. Det första jag gör när jag vaknar är att mata de här 4 plus hundarna. Det går knappt att öppna altandörren där de står och väntar och så snart jag öppnat väller de allihop in i huset trots att de borde ha lärt sig vid det här taget att de får sin frukost ute. De kastar sig därefter över maten som om det var flera dagar sen de såg mat.

Efter att de ätit och tvättat sig och jag kom ut på balkongen nästa gång satt de där vackert uppradade på bordet. Inga fler bekymmer utan helt nöjda med livet. De begär inget mer än mat, sen är allt bra.

Tänk om livet vore så lätt. Jag tycker inte om att beklaga mig jämt och ständigt över ekonomin men det är ju det vårt vardagsliv består av just nu. Det är en del av Grekland för väldigt många bofasta. Veckan började med en ilsken ögoninfektion för mig. 50 euro för läkarbesök och medicin. Besiktning för bilen 55 euro. Jäklar, några "saxar" vad det nu är gjorde att den gick inte igenom. Det blir väl minst 150 euro som ska ut där. Maken skyller på våra dåliga, ojämna och gropiga vägar för det är inte första gången dessa delar måste bytas ut. Maken hade ett extrajobb denna vecka med att beskära en vinodling men tyvärr blev utgifterna mer än inkomsterna denna vecka med de oförutsedda utgifterna. (I och för sig är bilbesiktning inte oförutsett - man blir kallad och det är obligatoriskt med det här också även om del inte tror det eftersom det helt säkert rullar obesiktigade bilar på vägarna)

Nu är det fredag i varje fall och sonen håller på i köket och ska göra en pannacotta med karamellsås.

Ha en bra helg!

Galaktoboureko

Just nu står en "galaktoboureko" i ugnen. Den tillhör kategorin grekiska sliskiga sockerlagsindränkta sötsaker. Den kanske inte är lika känd som "baklava" och "kathaifi" är bland turister men den är god och sonen har gjort den några gånger här hemma. Här delar han med sig av sitt recept.
Jag hoppas ni förstår hur man ska göra. Av själva sockerlagen såg jag i köket att sonen inte hade använt all så man kanske kan göra lite mindre än vad receptet säger.

Krämen
1750 gr mjölk
300 gr socker
200 gr mannagryn
50 gr smör
lite vaniljextrakt eller pulver
5 ägg
rivet skal av 1 citron
Ta 200 gr mjölk och blanda med hälften av sockret, mannagrynet, äggen och rivet citronskal. Resten av mjölken och sockret värms till nära kokpunkten. Därefter tar ni lite i taget från den varma blandningen och vispar i den kalla tills den kalla blandningen har fått en säker temperatur så den inte skär sig. Då tar ni från den blandningen och blandar i det som är kvar i kastrullen. Rör, rör till den har tjocknat. När ni tar kastrullen från plattan blandar ni i smöret och rör tills det har smält.

Sockerlagen
1 liter vatten
1 kilo socker
kanelstång
nejlika
1 bit citronskal
Låt allt utom sockret koka, så snart det kokar blandar ni i sockret och låter allt koka omkring 20 minuter.

1 paket filodeg
smält smör till att pensla degplattorna, kanske 150 g

I en ganska stor form - långpanna penslar ni smör, lägger på ett filo, penslar, lägger på ett filo men nu så att halva hamnar utanför formen, en gång till lika men åt andra hållet, en gång till och en gång till. Därefter lägger ni på all kräm. Viker över filohalvorna som är utanför formen. Därefter 1 filo till, pensla, 1 gång till.
Snitta med en vass kniv till lagom storlek på bitarna. Grädda 150-160 grader tills den fått fin färg, kanske 30-40 minuter. Ta ut ur ugnen, häll över sockerlagen. Låt kallna. Skär upp bitar och NJUT!
Vi kunde inte vänta utan åt medans den var varm men godast är den när den fått kallna och lagen har fått dra in sig riktigt ordentligt.

"Baklava" som kanske är mer populär är förstås också riktigt god, men den blir ju mycket dyrare att göra i en stor form eftersom det ska vara så mycket nötter i den.

Omväxlande väder

Chriss Akti stranden med blåst, höga vågor och hotfulla moln

Det är sällan vi har riktigt tråkigt väder, istället har vi ett otroligt växlande väder som gör att man aldrig vet hur man ska vara klädd. En dag tog maken och jag en långpromenad utefter stränderna. Det var isande kallt och blåste så kraftigt att trots att det inte regnade kändes det som om det gjorde det på grund av att havsvattnet stänkte långt upp.

Chania med växlande molnighet och kyligt väder

Samma vecka gick vi till Chania fram och tillbaka. Solen sken och det var perfekt promenadväder, men själva temperaturen låg nog inte över 7 grader.

Strålande sol och spegelblankt hav på vägen ut mot Stalos, i Kalamaki närmare bestämt

I början av veckan gick jag ut till Kato Stalos för att vara med på ett fantastiskt äkta svenskt kafferep. Vi satt ute i t-shirt och det var i det närmaste som en svensk högsommar. Havet låg spegelblankt och självklart hade jag alldeles för mycket kläder på mig och det blev riktigt varmt att promenera.

I Nea Chora sol och moln om vartannat och kallt i luften

På vägen ut mot Kato Stalos - vägkyrka

En ny vecka är redan här. Snart är vi inne i mitten av februari. Jag hinner inte riktigt med. Tiden håller inte alls min takt utan det känns som om den bara rusar iväg.

Solfångare på taket

Visst har ni sett solfångarna som finns på de flesta av taken i Grekland? De har vi för att få varmvatten. Att värma upp vattnet med elektrisk varmvattenberedare är katastrofalt för elräkningen. Ändå är det vad de flesta gör vintertid. Även om det räcker med några soltimmar för att värma upp vatten räcker det inte till en hel familj om man har en standardmodell. Sommartid har vi dock varmvatten precis hela tiden utan att behöva koppla på varmvattenberedaren. Vi har också så vi kan koppla elementen för att få varmvatten den vägen, men eftersom vi ytterst sällan värmer upp huset med olja har vi det urkopplat.

Varför utnyttjar vi inte solen för att få el? Vi har ju faktiskt i det närmaste obegränsat med sol halva året. Ja, säg det. De flesta privatpersoner har inte råd att installera systemet även om det helt säkert skulle betala sig inom några år. Dessutom är det ett miljövänligt motiv och hur hårt än krisen slår mot Grekland så kan ju ingen ta solen ifrån oss. Dessutom tror jag att man kan sälja överskottet så sommartid till exempel bör det ju bli massor av överskottsel då elmätaren går åt motsatt håll. Någonstans läste jag att Grekland skulle kunna betala sin statsskuld med hjälp av solenergi. Det låter väldigt intressant, men jag undrar hur långt de har kommit från diskussion till handling angående det

Är det någon av er som har installerat solvärmesystem hemma? Om det kan löna sig i Sverige borde det ju löna sig ännu mer här hos oss, eller hur?.

Inlägget är skrivet i samarbete med Vallacom.se men som vanligt är ord och funderingar mina egna.

Snö!

Här nere vid havet är det ytterst sällan vi har snö som ligger kvar. Enligt min statistik är det en gång var trettionde år ungefär eftersom jag har bott här nästan 25 år och endast en gång snöade det och snön låg kvar en hel dag.

Uppe i bergen däremot ligger det snö varje vinter och den kan ligga kvar ända in i maj beroende på vädret. I går fick dottern åka på en tur med en väninnas familj. De åkte upp till Omalos, högplatån där Samaria ravinen har sin början. Detta är en populär söndagsutflykt vintertid. Ofta ligger det snö här och tavernor här uppe brukar ha fullsatt under helgerna. Prova gärna någon av dessa tavernor om ni åker på tur med bil här. De flesta av dem har suveränt god mat!

Jag skickade med min kamera med dottern för att hon skulle ta några foton. Hon tog 2 stycken..

KALO MINA förresten, idag är februari redan här.