lördag 19 januari 2019

Min vy varje dag


Kreta är bergigt. Ni som har varit hit vet det, men många kanske tror att den där ön långt nere i södra Europa är platt och kargig. Så fel. Den bergskedja som jag ser varje dag är Lefka Ori - Vita bergen. Den högsta toppen är Pachnes som är 2453 möh. Jämför med Kebnekaise som är 2096! Vyn som ni ser på bilden har jag framför mig när jag går efter den lilla vägen hem till oss. Det var faktiskt det här som jag blev så fascinerad av första gången jag kom hit. Eftersom snön kan ligga kvar en bra bit in i maj så har man möjlighet att ligga på stranden och samtidigt titta upp mot snöklädda berg!

Sedan finns det några fler bergskedjor fast de ser jag förstås aldrig och att det högsta berget är några meter högre än Pachnes räknas liksom inte för Lefka Ori är den mest kända bergskedjan för i den går ju Samariaravinen som faktiskt är den längsta ravinen i Europa.

Europa vandringsleden E4 går över hela Kreta från väst till öst. Tänk vad spännande att en gång gå hela den!

Idag har vi 12 grader ute (kanske inne också, jag vågar inte titta) men det är åtminstone inte regn. Ved och olja som vi fyllde på till jul är slut så när det blir alltför kallt inne kör vi aircondition på värme, dricker te och lindar in oss i filtar. Med dubbla sockar på fötterna så funkar det bra det också. Dessutom så köpte vi en luftavfuktare i år och den får ideligen tömmas på vatten! Snart är det sommar.

Ha en bra helg alla vänner!




fredag 18 januari 2019

Olyckssystrar i dag och igår


Brukar ni resa till Kreta? Eller till något annat ställe för den delen. Kanske någon av er arbetar inom turismen. Då har ni säkert märkt att människors karaktärer ändras under semesterresor och de kommer fram mer tydligt eller också kan en person vara en helt annan under sin ledighet. Det är inte sällan som en resa blir upphov till slitningar i en relation. Kanske är ni fascinerade av berättelser från Knossos och olika myter som härstammar från Greklands gedigna historia.

Boken ni ska läsa är "Olyckssystrar" av Anna-Maria Ekblad. Att tryckfelsnisse har varit framme lite här och där får ni ha överseende med och istället både njuta och våndas över vad som händer i en liten semesterort här på Kreta. Boken handlar om Anna, hennes kollegor och gästerna som besöker orten Agia Pelagia just den här veckan. Anna dras in i händelser som har anor från antikens Grekland. Den handlar om kvinnors rätt i livet, både då och nu men även om nedtryckta människors önskan om hämnd.

Det är inte ofta jag får en bok som jag sträckläser men den här började jag med igår eftermiddag och blev färdig på kvällen. Jag rekommenderar er verkligen att läsa den då den är både spännande och intressant. En lite annorlunda deckare skulle jag vilja säga. 

söndag 13 januari 2019

Pastitsio, rödbetsbiffar och rödbetsblast


Gårdagen bjöd på solsken så vi passade på att gå ner till stan för att uträtta lite ärenden och då blev det förstås en kaffe i hamnen också. Massor av folk gjorde lika som oss för efter i stort sett ett konstant regnande i två veckor tar man tillfället i akt när solen kommer.

På kvällen kom både åskan och regnet tillbaka. Vår stora vovve är så rädd för åskan så man blir nästan rädd att hon ska få en hjärtinfarkt. Hon skakar och vill vara så nära oss som möjligt. Den lilla hunden verkar inte bry sig alls.

Till lunch gjorde sonen den godaste pastitsion han någonsin gjort! Eller också var det så längesedan jag fått pastitsio och jag hade faktiskt längtat efter det. Vi har det inte på menyn för de gånger vi har haft det som extrarätt har den inte sålt så bra. Tycker ni om pastitsio? Beställer ni det på restaurang? För er som inte vet vad det är så kan jag tala om att det är en pastarätt med långa, tjocka ihåliga "spagetti" i en gratäng med köttfärssås och lika bechamelsås som på moussaka fast med lite mer ost i.

Till kvällsmat gjorde jag en liten test på rödbetsbiffar. Vi vill ha mer vegetarisk och vegansk mat på menyn och jag bakade även ett hamburgerbröd där jag hade i lite fröer och soltorkad tomat. Det blev supergott men maken smakade inte ens för han äter inte rödbetor utan bara rödbetsblasten som han kokade till sig själv.






Biffen kommer att se trevligare ut i restaurangen för de enda grönsaker jag hade hemma igår var bara några trötta salladsblad. (ute i landet finns det men det ösregnade ju)

Har ni haft en bra helg?

torsdag 10 januari 2019

Mitt recept på fröknäcke

I väntan på maten på Orexi brukar vi bjuda på några bitar fröknäcke och en liten dip. Det är många som har bett om receptet och äntligen kommer det. Men, jag gör alltid utan recept och nu när jag såg till att skriva ner medan jag gjorde blev det inte exakt som jag brukar göra. Men, det blev gott!

Jag låter 1 dl chiafrön stå och svälla en liten stund i 1 dl vatten. Sedan tillsätter jag 4,5 dl hett vatten, 2 dl solrosfrön, 2 dl passatempo (zucchinifrön), 0,5 dl linfrö, 2 dl sesamfrö, 1dl polenta (majsmjöl) och kanske 1 matsked fiberhusk samt en halv tesked salt. Och olivolja förstås. 0,5 dl. Det går säkert lika bra med rapsolja om ni inte vill slösa på er dyra olivolja.

Jag rör ihop smeten och klickar ut den på en plåt (denna sats räckte till 2 normalplåtar och en liten plåt) på bakplåtspapper. Jag lägger ett bakplåtspapper över och trycker sedan ut smeten tills den blir lagom tunn. Jag strör flingsalt över och gräddar sedan i 2 timmar i 130 grader. I restaurangen brukar jag grädda 1 timme ungefär i 150 grader. Jag vet inte varför det tog så lång tid här hemma, om de där 20 graders skillnad påverkade så mycket.

Redigeringar som jag troligtvis kommer att göra i receptet till nästa gång. Jag kommer att ha mindre sesamfrö, mer polenta och kanske lite mer vatten. Då blir det nog mer som jag brukar göra i restaurangen.

Ha en bra dag! (jag har ingen aning om vad det är för dag!)

söndag 6 januari 2019

Nu är det tomt...


I morse åkte dottern till Sverige. Det känns så annorlunda den här gången. När hon åkte i höstas hade vi ju fortfarande fullt upp i restaurangen och dessutom hade jag ju då en bokad biljett till Sverige för mig själv. Det var bara några timmar sen hon åkte och redan känner jag tomheten. Jag städar bort julen och jag kommer nog att städa, stryka och sysselsätta mig hela dagen för att hålla tomheten på avstånd.

I går kväll åt vi lite vegetariskt (fast maken skulle självklart ha souvlakin med kött också...) Rätten på bilden kommer vi nog att ha i restaurangen fast upplägget kanske kommer att se lite annorlunda ut. Souvlaki med haloumi, lök, champinjoner och småtomater. Till det friterad sötpotatis, pitabröd och troligtvis kommer vi att servera med någon röra som skordalia eller hummus. Vi får se vad det blir.

Vi håller på och utformar årets meny och mycket kommer att vara kvar men några småändringar blir det. Vi kommer också att utöka drinksortimentet så det går bra att komma till oss och bara ta en cocktail också. Eller varför inte en öl eftersom vi också kommer att ha fler lokala ölsorter.

Vi behöver en diskare och servitris i år så ni vet ifall någon känner sig lockad av att jobba hos oss...

Här har det regnat flera dagar i sträck och det är kallt! På morgnarna är det bara 3-4 grader så än så länge behöver ni inte längta hit efter bad och värme. Vi har nog ungefär samma temperatur som ni! I bergen har det förstås kommit en hel del snö också.

Ha det gott alla vänner!

tisdag 1 januari 2019

2019 är här!


2019 börjar med att regnet öser ner här i Chania. Det gör inget. Idag är en sån där dag då man gärna sitter inne och ugglar. Disken väntar förstås också och vi har ju ingen diskmaskin hemma. Igår kväll firade vi hemma. Dotterns bästa kompis med familj var hemma hos oss. Sonen stod för maten. Allt. Jag och maken gjorde inget alls i köket. Menyn bestod av ugnsbakade rödbetor med fetakräm och pinjenötter, kålsallad, grönsallad med selleri, äpple och valnötter med en dressing av senap, ugnsrostad potatis, sötpotatis och lök, ugnsbakat fläskkött, potatismos, en varm rätt med spenat i sås och feta ost. En eloge till sonen som faktiskt stod i köket hela dagen!

Till detta drack vi den kretensiska ölen solo! Igår letade maken och jag upp solos försäljare här i Chania. Ölet kommer från Heraklion och vi har aldrig smakat men hört talas om det. Eftersom vi gärna vill ha så mycket lokala produkter som möjligt i restaurangen har vi haft tanken på detta öl. Så igår var ett bra tillfälle att smaka på det. Det finns i 6 olika varianter plus att de ofta har ett "säsongsöl" som finns endast i begränsat utbud. Troligtvis kommer ni att hitta solo hos oss i sommar! Tillsammans med Lyra och Charma förstås.

Ja, vi åt så vi höll på att spricka förstås. Till efterrätt hade vi en ananaspaj som dottern gjort, en chokladefterrätt som sonen gjort och en traditionell nyårskaka som vännerna hade med sig. Ingen fick myntet som ska göra 2019 till ett lyckligt år... men någonstans i kakan finns det så någon av oss kommer att få det idag...

Hur firade ni och vad förväntar ni er av det nya året?

Ovan ser ni Orexis mest gillade bilder på instagram. Ni som åt hos oss under 2018 och inte har skrivit om oss på tripadvisor, gör gärna det. Det är många som hittar till oss via dem och ju fler omdömen desto bättre. Så skriv några rader, det uppskattar vi. Här hittar ni länken.

lördag 29 december 2018

Mellandagar - dagar som försvinner

Barnen och jag började morgonen med att gå till supermarketen. Dottern hade bestämt med sina grekiska väninnor att baka bullar idag och dessutom behövde vi något till dagens lunch-middag. Vi började med att gå och boka en tid för klippning till dottern (lika bra att passa på här där en klippning kostar 15 euro istället för att betala flera hundra i Sverige) Vi tog en kaffe på vägen, gick och pratade lite och glömde nog bort tiden lite. Dotterns väninnor skulle ju komma hem till oss och ingen var hemma. Ingen av oss hade telefon eller klocka med. Väl inne i supermarketen frågade vi om tiden. Jag passade på att fråga vilken dag det var också. Han i kassan skrattade gott åt oss. Alltså, allvarligt jag har varken koll på tid eller rum. Att tiden går fort kom vi dock på. Om en vecka åker dottern tillbaka till Sverige.

Jag sitter och slöläser lite olika saker på nätet. En blogg, en krönika, ett inlägg på facebook. Någon förfasar sig över julstressen och jullåtar som ger en vision om en underbar jul. En annan rasar över alla som vill städa undan julen redan på juldagen. Andra vill bara glömma julen och vintern och köper hem krispiga tulpaner och kanske till och med äter den första semlan för att skynda tiden framåt.

Gör inte alla sina egna val? Alla de som stressar inför jul kan ju faktiskt välja bort det om de inte vill stressa? Eller finns det alltid någon eller några som kräver att de stressar? Om dessa någon eller några vet att du stressar för deras skull tror jag att de skulle säga att de inte ska göra det. Varför inte bara ta det lugnt. Och med handen på hjärtat, tala ärligt om för mig hur mycket mat som slängdes efter julen. Det är väl lika bra att välja bort allt det som slängdes, man kan ju inte äta sig mer än mätt även om det är jul. Vi firade ju jul i Sverige några dagar innan jul, alltså vi samlades hela familjen för att träffas och äta gott. Det som vi anser vara det viktigaste av julmaten fanns med. För mig är det knäckebröd, senap och julskinka. Fast det slank förstås ner en hel del lax som den ena av mina bröder gravat och rökt. Och ris a la malta som jag hade gjort.

Igår fyllde vi på olja för att värma oss även de stunder då brasan inte är tänd. Självklart var det något fel i värmesystemet så maken fick spendera hela förmiddagen med att fixa det. Elementen har ju inte varit igång sen januari-februari någon gång. Oljetanken har vi uppe på "taket" dvs andra våningen dit det går en trappa. Maken sprang upp och ner och fixade och trixade. Efter ett tag upptäcker vi att vår lilla hund har försvunnit. J....r, det var ju han som var borta i två månader för en par år sedan. Vi gav oss ut på jakt. Jag till fots och maken med moppen. Jag tog med mig stora hunden (på bild) för jag tänkte att hon skulle kunna spåra upp honom. Vi frågade flera som vi mötte om de hade sett en liten hund med jultröja...Vi var nog ut och letade i en par timmar. Till slut ringer maken mig och säger att han har hittat honom. Var han var? Uppe på taket och dit hade ju maken stängt dörren när han var färdig.  Puuh, vilken lättnad. Det hade inte varit nådigt att berätta för dottern när hon kom hem om han hade försvunnit.