Dörrar!

 
Jag tröttnar aldrig på dessa grekiska dörrar. Det är så mysigt att gå omkring i gamla stan där det fortfarande finns gamla dörrar. En del av dem är av nyare datum men snygga ändå. Dessa foton är från 2013 så jag kan inte lova att alla finns kvar idag. Däremot finns det vid ett ställe i de gamla kvarteren en mur där de har placerat många fina dörrar.

Orkidé-spaning

Förra veckan ordnade svenska föreningen i Chania en lite speciell utflykt. Det var spaning efter orkidéer som gällde. Blomsterexperten Gunilla Lööf hade redan varit ut och rekat och visste var man kunde hitta dem. Alla foton är hennes också och de får inte användas utan hennes medgivande. 

Nästa år hoppas jag att jag kan vara med också. Det är i området runt Spili man kan hitta dessa fantastiska blommor och det är på den här tiden på året man ska åka om man vill se dessa.

Tack Gunilla för att jag fick låna dina foton så att fler får se vilken fantastisk flora Kreta har!

Söndagspromenad

Mandelträd odlades av grekerna redan på 400-talet f Kr. Till Norden kom den först på 1300-talet. 

Jag till maken: - Kan vi inte gå inåt landet ut i skogen istället för vid havet idag. Svar: - Vilken skog? - Ja, ut i naturen i varje fall? - Vilken natur?. Han har ju rätt. Här vid oss finns ingen skog men jag menade "olivskogar" för det finns det i varje fall, men det räknas inte som skog. Det är olivfält, helt enkelt, inte naturlig skog. Vild natur finns heller i stort sett inte här vid oss men jag tycker alla dessa gröna områden med oliv-, apelsin- och citronträd är natur. Dessutom finns det mandelträd lite här och där och det var det jag var ute efter idag och ville fota.

Frukten är grågrön och lika luden som persikan. Man kan äta mandeln innan den är torkad också. 

7-8 månader efter blomningen är frukten mogen och torkar ihop och ser ut som vi känner igen dem i supermarketen. Här var ett träd där fjolårets torkade mandlar hängde kvar. Maken tog ner en för att prova men de var lite för gamla.

En mycket väldoftande busshållplats i Daratso. Jasmin.

Man tager vad man haver tänkte nog hen med denna trädgårdsdekoration. En bit tjockt rör, en gammal stol och för att inte glömma vattningen hänger man upp den gamla vattenkannan i plast. 

Det är inte bara vi som har ett halvfärdigt hus. Det ser riktigt farligt ut att gå ut vid andra våningens entrédörr. Förhoppningsvis är det ingen som bor där uppe för det kan ju gå riktigt illa om man har otur.

Lefkas - Lefkada

Nej, jag är inte ute och reser utan jag gick igenom lite gamla foton. Ovan ser ni den vackra stranden Porto Katsiki. Under en jordbävning förra året ska denna strand helt ha försvunnit. Jag såg några foton därifrån efter jordbävningen och tydligen hade sanden helt försvunnit. Jag vet inte om den kommer att reparera sig själv så småningom eller om det bara var tillfälligt att vattnet steg extra mycket?

Alla foton nedan är också från Lefkas. Tydligen hade jag redan då (för 25-30 år sedan) en förkärlek till fönster och dörrar.

Omväxlande väder

Chriss Akti stranden med blåst, höga vågor och hotfulla moln

Det är sällan vi har riktigt tråkigt väder, istället har vi ett otroligt växlande väder som gör att man aldrig vet hur man ska vara klädd. En dag tog maken och jag en långpromenad utefter stränderna. Det var isande kallt och blåste så kraftigt att trots att det inte regnade kändes det som om det gjorde det på grund av att havsvattnet stänkte långt upp.

Chania med växlande molnighet och kyligt väder

Samma vecka gick vi till Chania fram och tillbaka. Solen sken och det var perfekt promenadväder, men själva temperaturen låg nog inte över 7 grader.

Strålande sol och spegelblankt hav på vägen ut mot Stalos, i Kalamaki närmare bestämt

I början av veckan gick jag ut till Kato Stalos för att vara med på ett fantastiskt äkta svenskt kafferep. Vi satt ute i t-shirt och det var i det närmaste som en svensk högsommar. Havet låg spegelblankt och självklart hade jag alldeles för mycket kläder på mig och det blev riktigt varmt att promenera.

I Nea Chora sol och moln om vartannat och kallt i luften

På vägen ut mot Kato Stalos - vägkyrka

En ny vecka är redan här. Snart är vi inne i mitten av februari. Jag hinner inte riktigt med. Tiden håller inte alls min takt utan det känns som om den bara rusar iväg.

Klockan är fem...en liten lektion i grekiska

Vad sägs om lite strandbilder från Kreta en måndagsmorgon som denna?  Alla foton - som jag har tillåtelse att använda -  tillhör "Chania Crete by Nikos" Hur många av er längtar till sommaren och Grekland? Jag har nyss vaknat och sitter och dricker mitt morgonkaffe och lägger in ved i öppna spisen. Oljan är slut och det är kallt och fuktigt. Vi har 15 grader inne just nu. Jag har som vanligt lite "agxos" som direkt översatt blir ångest men det låter lite väl mycket. Stress och oro är nog en bättre översättning. Det kommer över mig allt oftare nu. Det är ekonomin och jobbsituationen. Jag tänker allt oftare ifall jag ska försöka åka till Sverige och jobba. Bollnäs är ju i sånt fall målet eftersom jag där har boende. (på ett flertal ställen där, hoppas jag??) fast jag vet ändå inte om jag vill och om det är lösningen. Finns det överhuvudtaget jobb? Hur många sökande är det till de jobb som finns utannonserade? Har jag någon chans? Jag är ju ändå över 50 och jag har ingen speciell utbildning även om jag själv tycker att jag är lämpad för ett flertal jobb.

 Det känns inte riktigt bra att bara lämna familjen här även om jag gör det för vår skull i sånt fall. Jag kommer att sakna våra stulna stunder på stranden, på någon taverna, vår balkong där vi sover på sommaren och nattbaden med en öl på strandkantinen. Det finns ju kvar kanske ni tänker. Ja, men det är ju här och nu vi måste leva. "I zoi thelei kaloperasi" säger grekerna. Översatt blir det ungefär "Livet vill att vi spenderar det gott". Det är grekerna ganska duktiga på - att försöka glömma jobbiga situationer och istället bara ha det trevligt. Tyvärr får man ofta betala ganska dyrt för det. Jag vet inte om jag vill spendera en till sån här vinter. Det har varit alldeles för många. Det finns en definition för fattigdom i Europa som jag har läst någonstans. Det är att:
1. kunna betala oförutsedda utgifter som att gå till tandläkaren till exempel
2  ha råd med en veckas semester om året
3. kunna köpa kapitalvaror som tvättmaskin, telefon eller tv
4. kunna värma upp sin bostad så man inte fryser.
5. kunna betala hyra, lån och avbetalningar.
6. kunna servera kött varannan dag.
Den sistnämnda punkten stämmer in på oss eftersom vi har frysen full med kött från vår gris som hette Tzipras.

Jag är inte så orolig över om jag kommer att finna jobb här eller inte. Jag är säker på att jag hittar något. Men - det räcker ändå inte till att vi ska kunna leva ett drägligt liv vintertid. Vi kommer att kunna leva gott i sommar om vi jobbar mycket. Vi kommer att kunna betala alla våra räkningar och betala det vi ligger efter med från vintern och vi kommer kunna unna oss lite flykt från verkligheten genom att gå ut och äta någon gång och ta oss en öl. Men - vi kommer inte att kunna lägga undan något inför den långa vintern och då är vi i samma situation igen. Och igen.
Just nu lever vi för dagen. På kylskåpet sitter de obetalda räkningarna. Jag har 20 euro i plånboken. Idag ska vi betala 10 euro till dotterns mattelärare. Jag måste handla lite på supermarketen. Det är 3 veckor tills maken får sin a-kassa och den kommer ju att gå åt till några räkningar som vi ligger efter med. Olivplockning är vi osäkra på om det blir något mer så inkomstkällor nu är endast några svenska lektioner som jag ger och de går ju åt snabbt.

"Lefta iparxoun" sa Georgos Papandreo en dag. "Det finns pengar" sa han och efter 100 dagar avgick han när han upptäckte att det inte fanns några pengar. Samaras? Ja han försökte väl så gott han kunde. Tzipras? Ja, han gör väl så gott han kan. -Grekerna får skylla sig själva eftersom de smiter från skatten. Den frasen tycker jag mig ha hört och läst ganska ofta. En väninna till mig skrev igår något som hon i sin tur hört. Det var i ett helt annat sammanhang men jag tyckte det passade så bra in på grekernas situation. "har man inga rättigheter så känner man inga skyldigheter" Har man levt här så vet man så väl vad det innebär. (exempel: barnbidraget som var på 150 euro per år och nu är helt borta, tandläkarvård för barn betalar vi här vilket är jättesummor för tandställning till exempel, när det gäller skolan har jag gett er exempel redan i tidigare inlägg mm)

Jag är ledsen att jag "lusade ner" strandbilderna med mina negativa tankar men som ni förstår så känns allt mycket bättre när man får skriva av sig lite. Mitt i alla negativa tankar dyker förstås mitt grekiska tankesätt upp. "I zoi thelei kaloperasi" - att ha trevligt, spendera livet gott. Om jag stannar här och hittar något jobb så kanske jag till och med kan ha lediga dagar som jag inte har haft på flera år. Då kan jag åka iväg till någon av Kretas alla underbara stränder...

Nunneklostret i Korakies på Akrotiri-halvön är ett ganska oanseligt kloster som har hamnat i skymundan av de stora klostren Agia Triada och Gouverneto som också ligger på Akrotiri. Speciellt Agia Triada är välbesökt av turistgrupper och de har organiserad försäljning av ikoner och annat. Detta kloster andas istället lugn och enkelhet. Idag firades dock namnsdagen av klostret och många hade samlats för att tända ljus, äta pilaffiris och dricka vin.

Nunnorna syntes inte till förutom vid ett tillfälle då de svepte förbi i trupp utan att prata med någon i folksamlingen. Medans folket serverades kött och pilaffiris på plasttallrikar utomhus satt en samling präster av högre rang inne i matsalen och åt. Folket avlägsnade sig sakta och snart var området tomt. Prästsamlingen avslutade sin måltid och lämnade matsalen. Det var Chanias absoluta högsta höns av biskopar och präster.Tillsammans avlägsnade de sig från området tillsammans med chaufförer och andra ledsagare. Från kontoret kom troligtvis revisorn och bar på sina papper. Stora inkomster idag? Alla besökare lämnade förstås pengar i kyrkan. Nunnorna lever ju ett oansenligt liv såsom de har valt. De flesta präster lever också ett enkelt liv. De av högre rang vet jag inte så mycket om. Kyrkan i Grekland har dock enorma tillgångar. Lite hyckleri tycker jag. All mat som serverades idag lagades till och hade skänkts av troende aktiva vid klostret. Kyrkan hade bara inkomster och inga utgifter och så är det nog vid de flesta såna här tillfällen.

Nu var det bara de som lagat maten, serverat prästerna och vi kvar.Vi tog över matsalen där prästerna ätit och vi fortsatte att äta och dricka vin.  Om jag hade varit lite tuffare idag hade jag varit med in när de serverade prästsamlingen och lyssnat på deras samtal och tagit lite foton fast det hade nog ingen uppskattat. Kanske hade jag startat någon diskussion med dem också. Det här med hyckleri som jag nämnde är också det där att här ser de upp till högre prästerna och säger inte sånt som de skulle säga annars. Hur många gånger har jag inte hört greker prata om att kyrkans tillgångar borde betala av statsskulden, varför inte kyrkan gör mer för folket osv. Framför dem säger de inget av det utan bockar, kysser på hand och kysser det stora korset som prästen har runt halsen. Hmm, jag fick lite panik när en av de högre prästerna kom in i rummet där vi var och gick runt och alla bockade och kysste hans hand. Jag kan liksom inte riktigt göra sånt eftersom det inte känns riktigt rätt för mig. Det förstod han och svepte bara förbi mig och ateist-sonen. Eller så är det mitt turistutseende som gjorde att han tyckte det var lika bra att strunta i mig. Eller så kanske han var rädd för att det skulle bli pinsamt om han sträckte fram handen för att jag skulle bocka och kyssa den och jag inte gjorde det.

Instagram

Av mina instagrambilder i år var dessa mest populära. De senaste plus mina lussebullar och en souvlaki som jag åt i Heraklion. Följ mig gärna på instagram. Anitaskreta.

God fortsättning!

Dagens långpromenad blev Chania tur och retur igen. Jag blev riktigt nöjd med de här fotona.
Vad gör ni? Vi ska strax iväg på en middag, en förförlovningsfest. Nej, jag skrev inte fel. Jag vet bara inte vad det heter på svenska. Imorgon ska jag förklara vad det är.