Längtans ö

Ända sedan jag läste boken "Längtans ö" av Victoria Hislop har jag, liksom många andra, haft en längtan till Spinalonga. Äntligen fick jag möjlighet att göra en utflykt dit. Jag åkte med Apollos guidade tur. Guiden berättade kunnigt om öns historia ända från den venetianska tiden och fram till att de sista spetälskesjuka lämnade ön år 1957.

På avstånd syns byn Plaka dit flera av de sjuka försökta simma men ön var bevakad så att ingen skulle kunna fly.

Jag rekommenderar er verkligen att göra ett besök på ön. Har ni dessutom läst boken är det i stort sett ett måste att åka dit. Det är då lättare att leva sig in i hur det verkligen var där under tiden då ön var spetälskekoloni. 1989 gav även svenske Arne Sundelin ut en roman om Spinalonga. 

Theodor Kallifatides

Jag vet ju att de flesta av er som läser min blogg är intresserade av Grekland så kanske har ni läst detta redan. Om ni inte har gjort det så gör det. Här hittar ni artikeln där Theodor Kallifatides delar med sig om sin uppfattning om Grekiska skulden.

Fina, kloka ord i denna tid.

Jag har fått tillåtelse att vidarebefordra min väninna Maria Skoglunds tänkvärda ord här i bloggen. På facebook delas det ju hejvilt "kloka" ord men det är inte alltid det känns äkta och man verkligen läser igenom. Detta tycker jag ni ska läsa igenom och ta till er. Varsågoda:

Till Dig människa som stretar vid min sida i juletid. Hur mår Du? Är det inte så bra egentligen? Det är inte så konstigt att det känns tufft och trycket stiger. Hur mycket ska Du orka med just nu? Hur mycket ligger det på Dina axlar? Kanske är den här glada, förväntansfulla tiden inte alls glad. Kanske känns det som gråt i hela kroppen. Kanske har Du jobbat så jättemycket för att ha råd, rent ekonomiskt att fira ytterligare en jul. Att kunna ge bort de gåvor som önskas och förväntas. Att hitta på den där speciella presenten. Att köpa den mat som ett ”riktigt” julbord behöver. Kanske har Du förlorat någon. Någon finns inte längre vid Din sida. Och julen känns inte som förut. Du har sorg och saknad i hela Dig. Kanske gruvar Du Dig för hur det kommer att bli den här gången. Kommer det bli alldeles för mycket alkohol? Kommer det att braka iväg till en otrygg stämning i år igen? Vad kommer att utlösa vulkanen den här gången? Måste vara beredd! Du har rädsla och skräck inför vad som komma skall. Kanske vet Du inte hur Du ska hinna med att göra alla till lags? Hinner Du med att vara överallt där det finns förväntningar på Dig? Kraven stiger i Dig och otillräckligheten är tung att bära.

 Kanske är det inte så konstigt egentligen om Din känsla inte stämmer överens med JULEFRID. Du är inte ensam om att ha ”fel” känsla i december månad. Du är inte ensam! Hur? Vad? Varför? För vems skull och i vilket syfte? Du människa som vandrar vid min sida. Förstå att Du är värdefull. Du är värd all kärlek och lycka. All kärlek och lycka tillhör Dig, likväl som mig. Du är bra varje dag!! Du förälder är också ett barn till någon. Min önskan och bön om förståelse inför trycket en jul kan bära med sig. Mina ord till Dig. Ett barn gror av trygghet. Växer av kärlek. Och blommar av fullt värde. Inget annat än det och en stor varm KRAM/Maria

Vet ni vad jag gör?

Jag sitter och dricker ett glas rött vin som jag har tiggt till mig från tavernan mittemot. Jag har snart läst ut kaos. Mitt huvud snurrar för jag har ju fortfarande intryck i mitt huvud från boken Skulden. Är allt de har skrivit fakta? Det som framstår som fakta, är det som de skrivit eller överdrivs något? Jag reagerar på en hel del. Jag pendlar bland olika känslor när jag läser. I Skulden (om jag kommer ihåg rätt nu) så stod det om regler angående export av grönsaker inom EU som gjorde att grekiska apelsiner ruttnar för de får inte exportera mer inom EU. Grekland importerar tomater från Holland. Helt vansinnigt...... I Xaos kan du läsa om ett Grekland som lånar pengar från Tyskland, ett Grekland som använder lånade pengar för att köpa vapen från Tyskland. Hur i h....e kan Tyskland tillåta Grekland att köpa vapen från dem när de samtidigt kräver sparpaket som gör att vanliga folket svälter? Jag får en känsla av att "någon" utnyttjar Grekland för eget syfte...


Vad jag däremot saknar i Xaos (har inte läst färdigt hela ännu) är mer om den "riktiga" arbetarklassens liv. Inte den övre medelklassen som körde Porsche och som nu inte har pengar till att bjuda vännerna på kaffe. Jag skulle vilja att vi som jobbar inom turismen fick komma fram mer. Vi har alltid kämpat och arbetat upp till 14 timmar per dag (ofta 6 dagar per vecka) för att tjäna ihop tillräckligt för att överleva vintern. Vi som har kämpat för att leva ett normalt liv. Vi som har kämpat för att kunna leva ett "svenssonliv". Ett liv som innebär att kunna leva helt normalt, att kunna betala räkningarna, att kanske kunna resa en gång var tredje år, att kunna köpa kläder (men inte Prada osv som tydligen den övre medelklassen som körde Porsche gjorde) Vi-den vanliga medelklassen, håller på att halka ner ännu längre på stegen nu. Vi har pengar till mat för dagen. Vi har det vi behöver, men för att ha det får vi nu lämna några räkningar obetalda. Att resa är otänkbart. Nu ska jag inte skriva mer för jag vill läsa färdigt boken...

Utläst

Nu har jag läst ut den. Skulden-Eurokrisen sedd från Aten av Kajsa Ekis Ekman. Jag har precis läst ut den och sån här känsla brukar jag aldrig ha efter att ha läst en bok. Det känns som om jag har läst en riktigt sorglig bok utan slut. Alla som har minsta lilla åsikt om varför Grekland sitter i den situation de gör bör läsa boken. Finns inte intresset för Grekland så kanske den kan kännas tråkig att läsa, men som jag sa, ALLA som har en åsikt om Greklands ekonomi och krisen bör läsa den. Jag själv känner mig just nu väldigt naiv till hur jag har tänkt om krisen och orsaken. Jag har nog aldrig förstått att det är så STORT, allt som ligger bakom. Och vi människor som är mest drabbade av krisen, vi är ju så små...

Spinalonga

"En gripande släktkrönika om förnedring och hjältemod, svek och passion. Men framför allt är det en berättelse om en kärlek som överlevde allt.

25-åriga Alexis Fielding kommer till Grekland från England för att söka sanningen om sin mors historia, en sanning som alltid hållits dold för henne. Men hon behöver också reda ut sin egen turbulenta tillvaro. Är den på ytan så perfekta pojkvännen perfekt för just henne? Och vad ska hon egentligen göra med resten sitt liv? 

Resan leder henne till Spinalonga, en liten ö utanför Kretas kust, som fram till 1957 var Greklands spetälskekoloni. Dit skickades de drabbade i exil, utan hopp om att någonsin få återvända hem. Det visar sig snart att ön präglat kvinnorna i Alexis släkt under flera generationer. 

Alexis mormors mor Eleni drabbades 1939 av spetälska och tvingades lämna sin man och sina två små döttrar bakom sig. Barnen, Maria och Anna, växte upp i Spinalongas skugga och valde helt skilda vägar för att hantera det. Maria skötte pliktskyldigt om sin far och vardagen medan Anna sökte spänning och passion så långt från familjen, och ön som splittrade den, som möjligt. Men alla olikheter till trots pekade systrarnas hjärtan i samma riktning, mot samma man, och deras öden förblev tätt och tragiskt sammanflätade. 

Under sin tid på Kreta dyker Alexis djupare in i de hemligheter familjen så länge försökt förneka, och inser att deras historia, deras misstag och mod, i allra högsta grad kan ha förmågan att påverka hennes egen framtid."
Bilden och texten har jag tagit från "boktipset"

Jag fick låna boken av min väninna Ilona och jag läste ut den på 2 dagar. Extra gripande och spännande blir det ju när jag vet att jag inte har långt till ön Spinalonga. Jag har aldrig varit dit men efter att ha läst boken så har jag en längtan efter att få åka dit. Jag ska kolla om det går att ta sig dit vintertid och gör det det, ja då åker jag dit i November.

Efter att jag läst ut "Längtans ö" så fick jag låna den här boken av en turist också. Den var också bra och intressant. Inte lika gripande, men eftersom mitt intresse för Spinalonga var väckt så slukade jag den här på 2 dagar också. 

Spinalonga - de spetälskas ö

Arne Sundelin

Klippön Spinalonga ligger utanför Kretas kust. Här fanns ända fram till 1950-talets slut en koloni dit spetälska tvångsförflyttas och tvingas leva ett liv i yttersta fattigdom. Apostolis är tio år när han första gången får följa med sin far ut till ön. Pappan arbetar med att leverera ved till ön och nu ska Apostolis ta över den sysslan. Mötet med de utstötta blir livsavgörande för honom. Spinalonga handlar inte bara om de spelälska utan om alla människor som stöts ut ur gemenskapen med oss andra. 

Bilden och texten är från "En bok för alla"

Här hittade jag lite bilder från Spinalonga på en vad jag tror turkisk website. Ni som har läst boken och kommer hit på semester tycker jag ska försöka ta er ut dit. Det går båtturer från Plaka. Från Chania är det ju en bra bit att åka, men om ni har 2 veckor på er t ex så hyr en bil och åk dit. 

Läste idag...

Om ni inte har läst det här, gör det. Om ni älskar Grekland och tårarna inte rinner nerför kinderna när ni läser så har ni ett hjärta av sten.

I slutet kommer allt att vara perfekt!!!

För några dagar sen så skickade en god vän den här texten till mig. Den finns säkert på svenska också men jag kunde inte hitta det någonstans så jag har försökt översätta det eftersom det var skrivet på grekiska. Säkert har det blivit fel någonstans, men jag tror ni kan förstå innebörden. Helt säkert kan man tolka det olika också beroende på vilken fas i livet man är.



Det var en gång en läkare.
En dag när han lämnade staden för att bege sig till en annan stad där han hade ett jobb, mötte han pesten. Han stannade och frågade:
"Återigen här? Varför är du här?"
Och pesten svarade: "Det är min tur nu."
"Hur många ska du ta den här gången?" Frågade läkaren.
"Ett fåtal, cirka tusen", svarade pesten.
En vecka efter denna händelse - och alla i staden var informerade- mötte han pesten igen.
"Du ljög", sa han. "Du sa att du skulle ta omkring tusen men till slut dog fem tusen."
Pesten svarade: "Jag ljög inte. Jag tog tusen. De andra dog av ångest och rädsla. "

Ångest och rädsla är större orsak till döden än pesten.
Oftast är rädslan för att det värsta ska hända värre än det som sker.
I våra liv upplever vi miljontals katastrofer som i de allra flesta fall aldrig händer. De finns bara i våra sinnen.
Vi är alla rädda för något: konkurs, uppsägning, kollaps av euron, virus, skilsmässor, Att himlen ska falla över våra huvuden. Rädsla är tyvärr det mest effektiva verktyget för politisk manipulation. Giftet förlamar vårt motstånd.
Överdriven oro leder till passitivitet.
Om vi ​​börjar leva i nuet försvinner rädslan.

Varje rädsla kommer från en önskan.
Så om vi börjar observera oss själva för att se, och om vi är tillräckligt medvetna för att se det meningslösa bakom denna önskan försvinner rädslan.
Rädsla kommer också från vår osäkerhet inför framtiden.
Men i morgon kommer alltid att vara osäkert. Livet är vackert eftersom det är osäkert. Osäkerhet målar våra liv med skönhet.
Livet är vackert eftersom det har sina vändningar. Du kan inte ta det för givet. Livet är vackert eftersom det är döden. Livet har ett värde eftersom det kan förloras.
Om vi ​​inte kan förlora, då blir livet ett fängelse. Vi kommer inte att njuta av det.
Som Osho säger:
"Lyssna alltid till inbjudan av det okända, tillåt dig att släppa taget och att alltid vara i rörelse. Låt dig inte förankras av något. Att låta sig förankras är att dö en för tidig död"

Lite humor, lite skratt, och vad du har du att förlora? Varför vara rädd?
Vi har ingenting. Vi kom tomhänta, Vi kommer att gå tomhänta.


Timendi causa est nescire. Okunnighet är orsasken till fruktan./Seneca
Vilken okunnighet? Okunskapen att allt som händer i våra liv gör det av ett enda skäl. Att väcka oss från vår apati.
Att lida, genom smärtan kommer vårt sanna jag fram. Okunnighet att dramatiken i vårt liv är det perfekta.

I slutet kommer allt att vara perfekt och om allt inte är perfekt så betyder det att slutet inte är här ännu.
*************************