Till Dig människa som stretar vid min sida i juletid. Hur mår Du? Är det inte så bra egentligen? Det är inte så konstigt att det känns tufft och trycket stiger. Hur mycket ska Du orka med just nu? Hur mycket ligger det på Dina axlar? Kanske är den här glada, förväntansfulla tiden inte alls glad. Kanske känns det som gråt i hela kroppen. Kanske har Du jobbat så jättemycket för att ha råd, rent ekonomiskt att fira ytterligare en jul. Att kunna ge bort de gåvor som önskas och förväntas. Att hitta på den där speciella presenten. Att köpa den mat som ett ”riktigt” julbord behöver. Kanske har Du förlorat någon. Någon finns inte längre vid Din sida. Och julen känns inte som förut. Du har sorg och saknad i hela Dig. Kanske gruvar Du Dig för hur det kommer att bli den här gången. Kommer det bli alldeles för mycket alkohol? Kommer det att braka iväg till en otrygg stämning i år igen? Vad kommer att utlösa vulkanen den här gången? Måste vara beredd! Du har rädsla och skräck inför vad som komma skall. Kanske vet Du inte hur Du ska hinna med att göra alla till lags? Hinner Du med att vara överallt där det finns förväntningar på Dig? Kraven stiger i Dig och otillräckligheten är tung att bära.
Kanske är det inte så konstigt egentligen om Din känsla inte stämmer överens med JULEFRID. Du är inte ensam om att ha ”fel” känsla i december månad. Du är inte ensam! Hur? Vad? Varför? För vems skull och i vilket syfte? Du människa som vandrar vid min sida. Förstå att Du är värdefull. Du är värd all kärlek och lycka. All kärlek och lycka tillhör Dig, likväl som mig. Du är bra varje dag!! Du förälder är också ett barn till någon. Min önskan och bön om förståelse inför trycket en jul kan bära med sig. Mina ord till Dig. Ett barn gror av trygghet. Växer av kärlek. Och blommar av fullt värde. Inget annat än det och en stor varm KRAM/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar