lördag 28 oktober 2017

OXI - NEJ



Den 28 oktober år 1940 krävde Mussolini att Grekland skulle kapitulera. Metaxas som var Greklands premiärminister uttalade sitt berömda NEJ - OXI. 28 oktober är en allmän helgdag och räknas allmänt som en av Greklands två nationaldagar.  I både städer och byar firas det med parader där både militär och skolor deltar. 

Grekerna fortsätter att säga nej, men idag hjälper det inte hur högt det sägs och hur många som säger det. Grekland är redan så djupt indraget i det politiska spelet där ekonomin regerar att den vanlige greken får betala för spelet som gick snett. 

fredag 27 oktober 2017

En ny dag


En ny dag är här. Det regnar inte och ovädret är över för denna gång. Vi har klarat oss bra. Lite blomkrukor har farit hit och dit i trädgården och en stor bougeanvilla har brutits sönder i kraften av vattnet som samlas på en sidan av vårt hus.

Vädret kan man ju inte göra något åt eller skylla någon på men vi vet ju alla att någon gång på vintern brukar det ju vara riktiga oväder här. Det som kan göras är att kommunen håller rent vid väggallren och där det enligt "stadsplanen" ska vara diken måste det få vara diken. Problemet är att de flesta diken runt om vid de små vägarna är fyllda med kvistar och annat. Även om kvantiteten på vattnet som igår inte går att hejda finns det åtminstone några små åtgärder som kan göras.

Jag tycker verkligen synd om dem som fått varor och möbler förstörda i sina butiker. Det kan ju för dem vara katastrof. Källarutrymmen har svämmat över osv, osv. Jag tycker synd om ägaren till kantinan nere vid stranden. Den är ju i stort sett förstörd.

torsdag 26 oktober 2017

Katastrofala följder...

Vid vägen ovanför parken i Agia apostoli hade denna bil parkerat lite galet så regnet tog den

Regnet har öst ner hela dagen och nu pratar vi verkligen störtregn utan avbrott. Maken och jag åkte iväg till restaurangen på morgonen innan det värsta regnet satt igång. I hela området där var det dock strömavbrott så det var ingen ide att öppna. Vi åkte hem igen. Framåt lunch var vi alla hungriga men ingen mat finns förstås hemma så vi åkte tillbaka till restaurangen för att fixa något att äta. (spisen går på gas) Strömmen hade kommit tillbaka och vi lagade oss lite mat. Nu dök det upp några hungriga turister och greker så vi servade dem också. Sedan bestämde vi oss för att åka hem igen fast via annan väg än vanligt för vid vissa ställen den vanliga vägen gick det inte att ta sig fram.
Vår favoritkantina vid stranden nedanför fotbollsplanen

Parken hade förvandlats till en sjö med forsande vatten



Korsningen vid supermarketen Synka (fd Inka)


onsdag 25 oktober 2017

På en gata i stan


På en ganska trist gata i stan där det mest är lite halvgamla bostadshus med tråkiga garageportar, fula elskåp och oinspirerande skyltar till läkare och olika typer av kontor har det hänt något. På min väg till revisorn passerar jag denna gata och redan i somras upptäckte jag att något hänt. Nästa gång hade det hänt lite mer...och lite mer. Hela gatan har livats upp med riktigt snygg gatukonst. Detta är en gata som knappast några turister hittar till. Kanske om någon har gått fel bara. Det är en tvärgata till den stora gatan Tzanakaki ifall ni vill se de fina målningarna IRL.





Ha en bra kväll och tack för alla "välkommentillbaka" utrop!

tisdag 24 oktober 2017

Vinglas eller vinglas?


Hej! Äntligen ska jag uppdatera bloggen! Många av er läsare har besökt oss på restaurang Orexi i sommar. Det har varit kul att få ett ansikte på er. Som ni förstår är turistsäsongen över nu när jag har tid att sitta vid datorn. Jag har mycket att skriva om och det får bli lite i taget. Från och med nästa vecka kommer öppettiderna och menyn här på restaurangen att ändras. Vi hoppas att det blir lite jobb även i vinter för hyra och annat ska ju fortsatt betalas.

Det är dags att varva ner och vara lite mer hemma. Äntligen ska spindelvävarna i taket åka bort. Som ni förstår har det inte blivit ordentligt städat hemma på flera månader. Att driva restaurang var verkligen jobbigare än jag trodde. Jag har nog aldrig jobbat så hårt i mitt liv någongång. Det känns i både ben och fötter att man inte är ung längre. Vi har haft mycket jobb och nästa år kommer vi nog att ha åtminstone en anställd.

Vinglas eller vinglas? En av våra gäster frågade mig. - Vad är det grekerna vid det bordet dricker som de har i de låga glasen? Buteljerat vin serverar vi alltid i höga vinglas. Husets vin serverar vi i vinglas till turisterna medan grekerna dricker ur de låga glasen. (för det mesta, ibland kan jag liksom känna av att dessa greker gärna dricker ur höga vinglas) Retsina serveras alltid i låga glas. Här brukar jag förklara för gästerna att eftersom retsina är ett traditionellt grekiskt vin serverar man det i låga glas. Jag brukar fråga om de detta till trots vill ha höga vinglas. Detsamma gäller det lokala vinet romeiko.

Många av er läsare är vana Greklandsresenärer och vet hur grekerna äter och dricker men väldigt många turister vet inte hur det går till i Grekland. Det gäller att försöka känna av gästerna. Sedan finns det ju de som är vana Greklandsresenärer och gärna vill ha traditionell grekisk mat, men ändå vill ha det "europeiska" sättet att äta. Huvudrätten till exempel ska enligt dem komma en stund efter att förrätten är uppäten. För grekerna ska rätterna komma in kontinuerligt eftersom förrätterna står mitt på bordet och delas av alla. Att huvudrätterna sedan kommer in innan saganakin och tzatzikin är uppäten gäller inte för dem. Jag försökte många gånger förklara för turisterna det grekiska sättet att äta. Vi är en grekisk taverna och kommer fortsätta att vara det även om det slinker in lite andra rätter i menyn också. Sen måste vi förstås försöka förstå de gäster som vill äta på "europeiskt" vis och hoppas kunna tillfredsställa deras önskningar om rätt vinglas, rätt tidpunkt för huvudrätten och så vidare.

Jag säger välkommen tillbaka till er läsare och hoppas ni kommer att fortsätta följa mig trots den stora tystnaden under många månader då jag verkligen inte hade tid att skriva.