Organisation och oorganisation

I ett tidigare inlägg som du hittar HÄR berättade jag om en summa pengar som kommer att delas ut till små och mycket små företag som blivit drabbade ekonomiskt av pandemin.  För att kunna söka om bidraget behövdes bland annat ett papper från tingsrätten (tror jag, åtminstone var det där man ansökte om papperet) Det här papperet tror jag egentligen är helt överflödigt men ändå är det så nödvändigt. Ansökan om själva bidraget görs ju online och alla uppgifter om en finns ju hos bland annat skatteverket. Hur som helst så behövs detta papper som visar att man har registrerat sig som ansökare av bidraget. Det ska självklart vara en prydlig stämpel och antagligen är det därför det inte går att göra online. 

Jag gjorde min ansökan om detta papper den 15 oktober och fick beskedet att jag skulle få hämta det den 26 oktober. Sagt och gjort, jag tog med mig maken som moraliskt stöd för jag hatar att gå till alla statliga och kommunala ställen själv för då går jag alltid därifrån antingen arg, gråtande eller irriterad. Vi var där tidigt för att slippa trängsel. Vi var nummer två i kön och när det blev vår tur skickades vi till ett annat kontor där alla ansökningar som gjorts 15 oktober fanns. Det fanns förstås inte där och vi skickades tillbaka till kontor nummer ett. Där letade de igenom högarna med ansökningar från 14 och 16 oktober. Det konstaterades bara att mitt papper inte fanns och att de har 27000 ansökningar att gå igenom. (men snälla, om de har så många ansökningar om ett enkelt papper, borde de inte organisera det lite bättre och speciellt nu mitt i en pandemi då köbildning är så onödigt) Nu började jag bli irriterad. Maken är lugnare i såna här situationer men jag kunde bara inte ge upp nu. Efter en dryg timme här skulle jag inte gå härifrån utan mitt papper. Jag bad henne titta i mitt pass en gång till och förklarade att mitt namn även tidigare har orsakat att papper helt enkelt har försvunnit. Då är det som om att hon för första gången ser mitt svenska efternamn och frågar : är det där ett dubbel-w? Ja, just det och officiellt översätts det till B (vita). Troligtvis hade det hamnat någon annanstans i alfabetsordningen och tidigare hade hon nog letat på mitt grekiska efternamn.

Troligtvis orkade de inte leta igenom högarna av papper igen utan förstod att mitt hade hamnat på villovägar (det har hänt tidigare att mina papper har lagts åt sidan och försvunnit för de vet inte var de ska placera in mig) Gör en ny ansökan så fixar jag det på en gång, sa hon. Det tog 5 minuter. Alltså - ett papper som vi har väntat på i drygt 10 dagar och som de letat efter i mer än en timme tog 5 minuter att fixa!!! Nu är det bara att fortsätta hålla tummarna att jag är berättigad till bidraget. Nu tar revisorn över då resten görs online. 

Jag är ändå glad att jag hade mitt papper i handen när jag gick därifrån och jag var faktiskt inte alls förvånad över att det krånglade för det är jag alltid inställd på att det ska göra. De gånger allt fungerar snabbt och smidigt blir jag bara förvånad. 

Jag önskar er en fortsatt trevlig vecka! Själv ska jag nog ner till stranden igen för från och med imorgon väntas sämre väder!

Du som uppskattar min blogg och vill fortsätta läsa den får gärna donera en gåva via swish
0763289895 (om ni inte har swish går det bra att använda paypal till adressen agrimanaki@hotmail.com