Tveksamma beslut - av Håkan

(fotot är bara en mix av mina bilder - Anita)

Apropå en kommentar på tidigare inlägg som tyckte att allt var så enkelt ”på den tiden” har jag bestämt mig för att berätta om en del udda händelser och dåliga beslut och dess följder under åren före 1986…

När jag beslutat att skaffa en sovplats i Atens tunnelbana blev resultatet att polisen skrämde upp mig mitt i natten och hotade med häkte om jag inte genast plockade ihop mina saker och försvann. Vad gör man då? Plockar ihop och försvinner så klart. Jag försvann in i en park nedanför Akropolis och lade mig i ett busksnår för att få sova färdigt. Det gick bra ingen upptäckte mig och därefter kunde jag ta mig vidare till Pireus för vidare luff mot Cykladerna. Det här måste hänt 1979 eller -80 kommer inte ihåg riktigt.

1981 när jag reste med min äldste son, då 9 år, kom vi att träffa några luffare på Mykonos. Trevligt sällskap, mycket bus och skratt. Vi hamnade småningom på en taverna och hade en helkväll. Sonen blev så klart trött långt före mig så vi ordnade en sovplats för honom på trottoaren intill tavernan. Pojken somnade lugnt och tryggt och umgänget fortgick tills en äldre kvinna från orten kom fram till oss och gav mig en rejäl utskällning för att jag ”övergivit” sonen. Uppbrott. Jag tog med pojken för att hitta en lugnare sovplats. Till slut fann vi en som vi tyckte bra plats på kyrkogården! Vid soluppgången kom en prästklädd man och försökte förklara vårt olämpliga val. Det var inte svårt att förstå vad han menade trots språkförbistringen. Han bad oss vänligen att lämna vilket vi gjorde med svansen mellan benen. Pinsamt.

Samma år med pojken var vi Agios Nikolaus och behövde sova innan vi skulle resa till Rethimno nästa dag. Bussen skulle gå tidigt så vi behövde hitta en plats nära busstorget att sova på. Vi lade oss i en slänt med olivträd och var helt på det klara med att vakna tidigt. Alldeles för tidigt mitt i natten vaknade jag av smärtor i överläppen. Det visade sig att vi slagit läger alldeles intill ett jordgetingbo. Jag hade blivit stungen och läppen svullnade snabbt upp. Så snart det blev morgon fick vi uppsöka ett apotek för att skaffa hjälp med smärtstillning och någon sorts desinficering. Det blev förstås en senare buss än vi tänkt från början.

1983 var det dags för min andra, yngre, son (då 9 år) att resa med oss. Han kom ner med sin farfar och vi parkerade dem hos familjerna på Ammoudi. En kväll blev vi tillfrågade om vi ville följa med till en bröllopsfest i en by nära Spili. Självklart tackade vi ja till denna förväntade upplevelse. Den skumpiga resan gick med en folkabuss och när vi kom fram möttes vi av en jättefest. Kanske 600 kretensare, flickvännen, min pappa, sonen och jag. En fantastisk upplevelse med levande lyramusik, sång, danser, mat och massor med dryckjom. Skott avlossades, vilket för oss var lite skrämmande, men vi lugnades av att traditionen var att skjuta i luften. Alla vi från Ammoudi och prästen från Lefkogia var också med vid långbordet. Prästen utmanade min far att skaffa en flaska whisky. Han hittade en ”servitör” men det fanns ingen whisky där så han tog sin moppe och åkte in till Spili. När han kom tillbaka efter en halvtimme gick drickat åt på mindre än tre minuter och den tomma flaskan hamnade i berget av andra tomglas under bordet. Sonen tröttnade förstås och jag tog med honom till folkabussen där han somnade på stört. Festen fortgick och ytterligare en del skott avlossades. På morgonkulan var det dags att återvända till hemliga stället. Alla var trötta och utfestade utom sonen som var ”irriterande pigg” och ville bada. Han fick vänta…