Att vakna till en "bad hair day"

Ja, en "bad hair day" behöver väl inte ha så mycket med håret att göra även om det också spelar en liten roll. Jag har inte klippt mig på evigheter och det är inte likt mig. Jag vet inte varför men det tar emot att gå och klippa mig. Inte på grund av smittorisken utan för att jag är rädd att det blir misslyckat för oftast är jag inte nöjd när jag går och klipper mig. Därför får det vara ett tag till. Dessutom spar jag ju in lite pengar på att vänta.

Igår var en dag som började fel och därför trodde jag att denna dag skulle börja bättre. Det gjorde den inte. Mina morgonrutiner är att sätta på kaffe, mata djuren och sedan ta min medicin med kaffet. Idag blev det även en brustablett mot huvudvärk. Därför tog jag fram hela medicinlådan för att leta reda på brustabletterna. Jag tog min medicin och drack brustabletten. Sedan upptäckte jag att min tablett låg kvar på diskbänken. Vad hade jag då tagit för tablett??? Hade jag lagt fram två eller hade något annat ramlat ur medicinlådan? Jag vet fortfarande inte.

Gårdagen började heller inte bra. Maken åkte till stan för att uträtta lite ärenden. Jag tog min "packning" som består av laptopen, tvättade handdukar och förkläden och lite annat. Jag kom till restaurangen och upptäckte att jag inte hade nycklar. Därför passade jag på att åka till Jumbo för att köpa lite saker jag behövde i väntan på maken. Mellan de vanliga hyllorna gör de ofta provisoriska hyllor av kartonger som de klär med deras "jumbopapper". Jag skulle ha några små terracottakrukor med fat till. Faten satt i ihop lite så jag tog i lite för att få loss ett. Hela kartongen började då skaka och en massa krukor åkte förstås ner i golvet.....

Resten av dagen var ok men jag fick inget vettigt gjort. En kompis till sonen (och till dottern) kom och hjälpte mig fixa skylten som vi har vid vägen så den ska se lite roligare ut. Ändå känns det lite meningslöst att fixa och göra mysigt. Kunderna lyser med sin frånvaro. Alla är oroliga för framtiden. Vad kommer att hända här? En restaurangägare som driver en "turistrestaurang" var och lämnade en massa flygblad i fiskaffären bredvid oss. Från att ha jobbat bara med turister och haft "normalpriser" har de sänkt priserna rejält och kör nu hemleverans av mat. Alla gör sina försök till att ha jobb. Men att sänka priserna så rejält att det knappt blir någon vinst kvar är inte en lösning enligt mig. Det är klart att kvaliteten påverkas om man gör så. Man kan ju inte jobba gratis. Vi vet att det finns billigare och fryst kött till exempel att köpa men vi vägrar att sänka kvaliteten. Då kan vi lika gärna stänga. Just nu tycker jag allt känns ganska hopplöst. Det är bara för några dagar. Snart får jag nog tillbaka lusten och kan njuta av att pyssla, måla och vara på stranden. Men, det är inte kul att jobba när inkomsterna är mindre än utgifterna. Det är ju inte bara inköpen utan det kostar ju i form av el, vatten och andra förbrukningsmaterial också och hela tiden är det något som ska köpas in för att kunna driva vidare.

När jag pysslar med mina stenar kan jag i varje fall koppla av och det är tur att jag nu har hittat denna hobby. Samtidigt kan jag drömma om en sak som vi har funderat på. Vi skulle kunna flytta restaurangen hem till oss och samtidigt skulle jag kunna ha som en liten "gårdsbutik". Tyvärr så kommer det att kosta en hel del att flytta restaurangen för tillstånden måste göras om från början och köket måste också göras om för att följa reglerna. Men, vi ska kolla upp hur mycket det kan kosta för då kommer vi ju aldrig mer ha en hyra att betala. Även om vi bor lite avsides så tror jag att folk skulle kunna hitta hit.

Ja, ni, jag får önska er en trevlig helg och bekymra er inte över mig. Snart har mina negativa tankar försvunnit igen. Det är ju helt naturligt att livet är lite upp och ner och i dessa tider är det fullt normalt antar jag.

Du som uppskattar min blogg och vill fortsätta läsa den får gärna donera en gåva via swish
0763289895 (om ni inte har swish går det bra att använda paypal till adressen agrimanaki@hotmail.com