Anitas foto från Atens flygplats - skylten kanske inte fanns på 80-talet |
Efter en nästan sömnlös natt på stengolvet på Atens flygplats började det röra på sig vid diskarna. Jag tog med mig pojken dit för att få våra boardingpass, med biljetter och pass redo. Kvinnan bakom disken letade våra namn på sina listor, men kunde inte finna dem där. Bokningen per telefon hade uppenbarligen inte fungerat. Jag förklarade gång på gång att vi hade ringt och bokat för tio dagar sedan.
Hon gick igenom listorna på nytt men fann oss ingenstans. Vad göra? Ställ er på standby blev svaret. Inga andra alternativ fanns då nästa flyg till Arlanda ju gick först om en vecka. Efter ett tag ropades mitt namn upp och jag fick då veta att jag hade en plats till flyget. Bara en, vad menas med detta? Ska jag skicka iväg min son till ett flygbyte i Sofia och stanna i Aten, eller åka hem och lämna honom på flygplatsen.
Jag vet inte hur hon ordnade det men till slut ropades båda våra namn upp och vi hade vår standby klar. Kanske hade hon plockat bort någon annan resenär från listan. Tack för det och skönt! Kan du garantera att vi kommer hela vägen till Stockholm frågade jag. Hon sade att endast resan till Sofia var klar. Hur gör vi nu om vi inte kommer vidare från Bulgarien? Kan du inte få in oss hela vägen? Svaret blev kort och gott: Nej ni får boka från Sofia efter en veckas sightseeing!
I valet och kvalet! Efter en del resonemang beslöt vi oss för att chansa och ta resan till Sofia. Jag hade ju gjort den flera gånger förut så jag visste hur systemet med standby fungerade där. Vi fick våra boardingkort, checkade in ryggsäckarna och gick till gaten. Flyget fungerade som vanligt och inför landning i Sofia gjorde jag upp en plan med sonen. Eftersom man var tvungen att bussas från planet till transithallen bestämde jag att vi kliver av planet bland de sista så vi kommer sist på bussen. Då skulle vi stå nära dörrarna och komma först av och sedan rusa till den disk som fanns för standby. I standby kön blev vi fjärde och femte.
Det blev en nervös väntan innan vi fick klart att komma med på planet till Arlanda. En eller två i kön efter oss efter oss fick också plats. Tursamt nog behövdes inget stopp i Östberlin denna resa, annars hade vi behövt springa till ytterligare en standby kö där. Hemma väntade så ett samtal till mamman, som varit jätteorolig då hon inte visste något om våra ändrade planer. Vykortet vi sänt kom fram långt efter oss.
Du som uppskattar min blogg och vill fortsätta läsa den får gärna donera en gåva via swish
0763289895 (om ni inte har swish går det bra att använda paypal till adressen agrimanaki@hotmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar