En lunch i all enkelhet och jävligt personligt inlägg

Efter mina misslyckade försök med surdeg har jag nu återgått till helt vanlig torrjäst. Igår blev det ett alldeles vanligt vitt bröd. Det var riktigt gott och blev så lyckat. Till lunch blev det en enkel rätt av frysta bönor. Det här är en vanlig rätt i grekiska hem. Sommartid kan man förstås laga till dem på färska brytbönor eller haricot verts men nu är det frysta som finns tillgängliga. Jag bryner lite lök (och nu hade jag även i finhackad morot) Man tillsätter bönorna, tomatpure eller finhackad tomat, vatten och eventuellt lite potatis. Koka tills bönorna och potatisen är mjuka. Det här är riktigt gott och med ett gott bröd till som doppas i tomatsåsen är det perfekt.

Ni har tittat lite för mycket på annonserna... så för att inte bli avstängd får ni begränsa er. Tyvärr. För det här var ju ett sätt för mig att klara av den här tiden. Kanske det är riskabelt för mig att skriva så här också...jag vet inte.

Hur ska vi klara av ekonomin? Ingen aning. Igår var en hemsk dag för mig. Allt kom liksom samtidigt och när man redan är ledsen för något känns varje motgång som en enorm tyngd på axlarna. Min försäkringskassa dit jag betalar min egenavgift har gett oss rabatt. Men, för att få rabatten måste jag betala in inom 3 dagar. Problemet är att jag även måste betala in föregående månad en gång till!! Anledningen är att betalningskoden hade ändrats utan att jag visste om det. De pengarna som jag redan betalat in kommer jag att få tillbaka så småningom men först måste jag betala in på nytt. När pengarna inte finns är det ett problem. I vanliga fall skulle vi ha öppnat restaurangen och även om det inte skulle ha varit full rusch så hade det sakta men säkert kommit in pengar. Nu är det bara utgifter och inga inkomster. Den smarta och förnuftiga säger väl nu - Men det är klart man måste ha en buffert. Ja, men här i Grekland efter många år med låg lön, ekonomisk kris osv lever väldigt många på gränsen. Med inkomst endast under ett halvår är det inte lätt. Makens förlängda a-kassa har inte betalats ut ännu. Efter telefonsamtal till arbetsförmedlingen var svaret att det är många som står på tur... Mitt "utlovade" krisbidrag har inte ens öppnats för ansökning.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra och hur jag ska klara av allt det här. Just nu känns allt hopplöst och inte blir det bättre av att vädret är urdåligt heller. Jag är absolut inte ensam om att vara i den här situationen, det är jag medveten om men jag kan bara skriva för mig själv och min vardag och erfarenheter.

Kanske jag kommer att ångra att jag skriver allt det här. Ser ni att bloggen helt plötsligt försvinner så förstår ni att jag ångrar att jag delar med mig av allt jag har inom mig. Vi har tak över huvudet och vi har mat på bordet än så länge. Men frågan är för hur länge. Det blir bra, säger någon. Ja, men kommer jag att orka ta mig upp och ta tag i allt. Med en stadig inkomst, även om den kanske kommer att bli lägre ett tag på grund av arbetslöshet eller annat, är det lätt att tänka att allt detta är bra för miljön. Och även i Sverige finns ju fina ställen att besöka som turist. Det är ingen katastrof att vänta tills nästa år att besöka Grekland. När hela ens framtid när det gäller jobb, boende och mat på bordet hotas blir det lite större.

Förresten, är det någon av er som skulle vilja köpa en restaurang och ett hus här i Chania? Nej, nu ska jag ta mig i kragen. Det är klart jag fixar det här.