Mellandagar - dagar som försvinner

Barnen och jag började morgonen med att gå till supermarketen. Dottern hade bestämt med sina grekiska väninnor att baka bullar idag och dessutom behövde vi något till dagens lunch-middag. Vi började med att gå och boka en tid för klippning till dottern (lika bra att passa på här där en klippning kostar 15 euro istället för att betala flera hundra i Sverige) Vi tog en kaffe på vägen, gick och pratade lite och glömde nog bort tiden lite. Dotterns väninnor skulle ju komma hem till oss och ingen var hemma. Ingen av oss hade telefon eller klocka med. Väl inne i supermarketen frågade vi om tiden. Jag passade på att fråga vilken dag det var också. Han i kassan skrattade gott åt oss. Alltså, allvarligt jag har varken koll på tid eller rum. Att tiden går fort kom vi dock på. Om en vecka åker dottern tillbaka till Sverige.

Jag sitter och slöläser lite olika saker på nätet. En blogg, en krönika, ett inlägg på facebook. Någon förfasar sig över julstressen och jullåtar som ger en vision om en underbar jul. En annan rasar över alla som vill städa undan julen redan på juldagen. Andra vill bara glömma julen och vintern och köper hem krispiga tulpaner och kanske till och med äter den första semlan för att skynda tiden framåt.

Gör inte alla sina egna val? Alla de som stressar inför jul kan ju faktiskt välja bort det om de inte vill stressa? Eller finns det alltid någon eller några som kräver att de stressar? Om dessa någon eller några vet att du stressar för deras skull tror jag att de skulle säga att de inte ska göra det. Varför inte bara ta det lugnt. Och med handen på hjärtat, tala ärligt om för mig hur mycket mat som slängdes efter julen. Det är väl lika bra att välja bort allt det som slängdes, man kan ju inte äta sig mer än mätt även om det är jul. Vi firade ju jul i Sverige några dagar innan jul, alltså vi samlades hela familjen för att träffas och äta gott. Det som vi anser vara det viktigaste av julmaten fanns med. För mig är det knäckebröd, senap och julskinka. Fast det slank förstås ner en hel del lax som den ena av mina bröder gravat och rökt. Och ris a la malta som jag hade gjort.

Igår fyllde vi på olja för att värma oss även de stunder då brasan inte är tänd. Självklart var det något fel i värmesystemet så maken fick spendera hela förmiddagen med att fixa det. Elementen har ju inte varit igång sen januari-februari någon gång. Oljetanken har vi uppe på "taket" dvs andra våningen dit det går en trappa. Maken sprang upp och ner och fixade och trixade. Efter ett tag upptäcker vi att vår lilla hund har försvunnit. J....r, det var ju han som var borta i två månader för en par år sedan. Vi gav oss ut på jakt. Jag till fots och maken med moppen. Jag tog med mig stora hunden (på bild) för jag tänkte att hon skulle kunna spåra upp honom. Vi frågade flera som vi mötte om de hade sett en liten hund med jultröja...Vi var nog ut och letade i en par timmar. Till slut ringer maken mig och säger att han har hittat honom. Var han var? Uppe på taket och dit hade ju maken stängt dörren när han var färdig.  Puuh, vilken lättnad. Det hade inte varit nådigt att berätta för dottern när hon kom hem om han hade försvunnit.