Förstår ni känslan när dottern skriver till mig och hon har använt ett svenskt ord som jag inte vet vad det betyder? Nu talar jag inte om ord som kötta eller fett utan ett helt vanligt ord som man kan använda i en diskussion om något. Det blev till att googla fram ordet för jag kunde ju inte erkänna att jag inte visste vad det betydde. Sonen visste. Det visade sig vara lika i engelskan och där är ju han bättre än mig.
Det handlar om ordförråd. Jag har ett väldigt enkelt och fattigt ordförråd tror jag, vilket ibland kan vara riktigt bra för alla förstår vad jag säger och menar. Det är samma i engelskan. Där var det länge sedan som mina barn gick om mig när det gäller ordförrådet. När jag talar med engelsmän på somrarna så får jag ofta beröm för min engelska. Det sker dock i början av konversationen. Jag blir ofta lite illa till mods när de säger så för efter ett litet tag förstår de att jag har ett grymt dåligt ordförråd och inte alls är duktig på engelska. När det gäller svenskan är jag lite av en språkpolis och jag tycker inte alls om särskrivningar, fel användning av de och dem och andra små fel. I skrift. När jag pratar har jag däremot min hälsingedialekt där vi hugger av ord och "å" används till både "och" och "att".
I grekiskan är det samma sak när det gäller ordförrådet. Jag tycker själv jag är riktigt bra på grekiska men igen: jag har ett fattigt ordförråd.
Vad beror det här på? Jag vet inte, men troligtvis har det att göra med uppväxten, för i vår familj pratade vi ett enkelt språk. Jag vet inte om det kanske har att göra med att mamma var från Finland och egentligen var ju inte svenskan hennes modersmål även om det aldrig hördes att hon var från Finland.
Nu när jag har all tid i världen om dagarna ligger jag ibland och slötittar på svenska program som idol, hela Sverige bakar och annat. Svordomar! Jäkligt mycket svordomar! Sen har vi ju orden kötta och fett. Oj, vad jag tycker kötta låter fult. Hen har jag däremot lärt mig att använda och det är utmärkt att skriva det när man inte vill använda "man", "en", "hon" eller "han". Jag använder det dock bara i skrift. Typ är också ett bra ord tycker och jag använder det gärna istället för "till exempel".
Språkpolis eller inte. Alla som delar arga inlägg om folk som inte kan skilja på de och dem och gör särskrivningar och liknande gör fel tycker jag. Det hjälper ingen. Däremot håller jag med om att texter som innehåller sådana fel gör att de blir lite svårlästa och det blir liksom hackigt i huvudet när man läser dem för man måste rätta till felen i huvudet innan man fortsätter läsa. Alla kan dock inte vara bra på allt och det är bara att acceptera. Jag är urusel på allt som har med teknik att göra. Jag kan knappt använda mig av en fjärrkontroll till teven.
Kali evdomada förresten! Det är måndag i dag så nu önskar vi varandra en bra vecka. Jag ska fortsätta min kamp att få en underskrift från KEP (centret för service till invånarna) och sedan gå till den där familjeläkaren. Önska mig lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar