torsdag 15 september 2016

Tystnaden


Ibland saknar jag tystnaden. Den svenska tystnaden är en njutning. Ibland. Här i Grekland är det alltid en massa ljud. Ibland älskar jag alla dessa ljud och ljudnivån när folk diskuterar intensivt med varandra. Ibland önskar jag att folk kunde vara lite tystare.

Självklart beror ju ljuden på var man bor. Även i Sverige kan det vara mycket ljud och här i Grekland finner du lugnet på en del ställen. Jag bodde i en by mitt i naturen. Jag vaknade av fågelkvitter varje morgon. När man hörde en bil kikade man ut för att se vem det var som åkte förbi. Här på Kreta vaknar jag av tuppen som gal varje morgon. Grisen grymtar och hundarna skäller. Från nationalvägen hör vi motorcyklar som gasar, ambulansen som rycker ut med sirenerna på. När vi handlar på supermarketen är det alltid ett surr av folk som diskuterar och pratar med varandra. En i personalen ropar på en annan personal. Är det fler än 2 som står i kö börjar folk ropa över att de vill att en till kassa ska öppna. I Sverige köar folk tålmodigt och handlar det de ska under tystnad.

Vad föredrar ni? Den svenska tystnaden eller grekernas ständiga kakofoni av olika ljud?

7 kommentarer:

  1. Det där med tystnaden och surret beror på tillfället.
    Vi älskar tystnaden på vår sommarstuge-ö utanför Umeå. Ändå är det ett bedövande ljud från måsar och småfåglar. Men dom hör man inte.
    Tystnaden en tidig morgon på en ö i Grekland är ren kontemplation. Städarna rengör längs vägarna vid gryning i tysthet. De utgående fiskebåtarna försöker vara så tysta som möjligt. Gubbarna på kafenion pratar tystmälda. En ny underbar dag vardas.

    När man senare sitter på ett kafenion i till exempel Paleochora eller Nea Chora älskar jag grekgubbarnas diskussion, som bara blir högljuddare och högljuddare.

    Vad inte mina öron tål är dock hög musik, softmusik från stora köpcenter samt biltrafik.

    Och snart få du ha en skön helg hemmavid, Anita. Vi sitter på Naxos och jag ska skåda fullmånen här i natt.

    SvaraRadera
  2. Jag är nog lite svensk där och gillar tystnad. Inte alltid förstås, men jag behöver det emellanåt!

    SvaraRadera
  3. Jag känner tomhet när jag kommer hem från Grekland för att det är för tyst. Men, jag är oftast inte där mer än 6-7 veckor i sträck. Men jag tycker om att bo nära, höra folk, måsar och folk som pratar. I Kavala! Bor i en mångkulturell Stockholmsförort i loftgångshus där folk har dörrar öppna och det är liv och rörelse. När det är för tyst blir jag nervös. Men, visst kan jag tycka om att gå i skogen, men då hör man ju fåglar och trädkronornas susande. Vet alltså inte om jag skulle bli trött i längden. Men, som sagt - jag störs inte av mina grannar, utom när de spikar :-). Kavala är dock en relativt tyst stad i jämförelse med Saloniki och Aten. Men hundar och katter hör till vardagen. Till slut hör jag dem inte. Inte heller de som kör omkring och säljer grönsaker och låter som om de mässar (när man inte kan språket). Sverige är för tyst. Men har andra fördelar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag skulle bli trött i längden i Grekland. Och min spikande grannar är i Stockholmsförorten. Det blev lite rörigt.

      Radera
  4. Man vänjer sig vid det mesta. Det ÄR ofta väldigt livligt här i Grekland, så sant det Anita skriver
    Men mig stör det inte så mycket. Om vi ska till någon bröllopsfest eller utomhuskonsert brukar jag ta med vaddtussar till öronen.
    Monica P

    SvaraRadera
  5. Visst kan tystnaden vara hälig ibland. Där jag bodde i Sverige hade jag det myckt tyst, bodde islutet av en liten by på en liten väg.
    Svårt att säja vad jag gillar mest, kanske en blandning, typiskt svenskt "lagom".
    Ha det bra!

    SvaraRadera