fredag 11 mars 2016

Hanna på Leros

Svenska Hanna bor på Leros sen 13 år tillbaka. Jag bad henne skriva några rader om ön, livet där samt lite om flyktingsituationen. Leros tillhör tolvöarna och hit kommer en hel del flyktingar. För ett tag sedan skrev även Monica från Kalymnos ett inlägg angående flyktingsituationen. Det här inlägget ska läsas i lugn takt för att orden ska få smälta in.  Luta er tillbaks, läs och känn efter.



För 26 år sedan blev jag trollbunden på riktigt. Jag var tio år och satte min fot på Leros för första gången. För 26 år sedan grät jag också floder, jag ville stanna längre än en vecka i paradiset. 
"Här ska jag bo när jag blir stor" sade jag till mamma. Vem hade kunnat tro att det skulle bli så? 

Det är något speciellt med Leros. Få kan sätta fingret på vad det är. Jag kan inte heller, men jag ska försöka minnas vad det var som förtrollade mig så första och alla andra gånger jag kom hit innan jag bosatte mig 2003. 
Som barn var det fantastiskt att få uppmärksamhet på det vis som greker visar uppmärksamhet. Många var också imponerade av mitt långa blonda hår. Dofterna. Timjan och oreganodoften känner man redan innan man ser Leros när man kommer med färjan på natten. Borgen, som lyser på kvällen och ser ut som den svävar och vakar över ön. 
Denna fantastiska mat! Leros är allmänt känd för den goda maten. Man kan verkligen hitta traditionell mat här eftersom det inte flödar av turister som bara vill ha moussaka, tzatziki och Swedish Meatballs. Tzatziki finns inte ens här på vintern, den görs på restaurangerna när det börjar bli sommar och de få turister vi har börjar anlända. 
Allt detta och mycket annat fick mig iallafall som besatt av ön. 


2002 träffade jag min nuvarande man, en grekisk bagare som gör det godaste olivbrödet i världen. Idag har vi två barn, tre och fyra år gamla. 
Vintern på Leros kan bli tråkig om man inte har någon hobby. Det bor ca 8000 personer här. Mina vanliga vintersysslor innan vi fick barn var att promenera mycket. Här finns otroligt många historiska lämningar från kriget. Jag har ännu inte sett alla. 
Förra vintern upptäckte jag mina kreativa sidor och pysslade en hel del på kvällarna. 


Så kom våren och med den ökade flyktingströmmen och jag gjorde det enda jag kunde tänka mig att göra - nämligen att göra min plikt som medmänniska den tid jag kunde hjälpa till. 
Min äldsta son gick då på förskolan. Minstingen som då var 2½ fick följa med. Han var en stor glädjespridare och det var alltid någon av flyktingarna som utsåg sig själv till barnvakt. 
Vi började med att hjälpa LSN (Leros Solidarity Network) med att dela ut frukost som bestod av två brödskivor med en skiva ost emellan, vatten, croissant och juice till barnen. 
Då, när allt var relativt färskt sov flyktingarna på marken utanför hamnpolisens kontor. En toalett fanns det till ibland upp till 700 personer. När det var så många låg folk tätt intill varandra på kartongbitar på marken. 
Det var oerhört gripande, tungt, givande, skrattfyllt, tårfyllt och det förändrade mig en hel del som människa. Vilka kämpar dessa människor är! 
I slutet av september kom UNHCR äntligen hit och satte up Poseidon Camp, ett flyktingläger med kapacitet för ca 1000 flyktingar. 

Hanna delar ut mössor till flyktingbarnen
Sommaren kom och det blev sommarlov från dagis. Jag kände mig rastlös och begränsad hemma och beslöt att jag skulle starta ett projekt som hette "En mössa till varje unge". Målet var att samla in 2000 mössor till hösten och vintern som förhoppningsvis skulle räcka till alla barn. Jag tänkte för mig själv att om jag får in 1000 blir jag ändå nöjd. Det blev till slut 2303 stycken mössor!
Det stickades och virkades i Sveriges alla hörn. Lådor letades igenom och ordet spreds. En tjej i en mammagrupp i Sverige kom på att de skulle hjälpa oss med en större insamling, som slutade i två containrar fulla med härliga donationer och förnödenheter. 

I september öppnade jag ett litet förråd för sortering av dessa donationer. I början av november öppnade jag och två andra kvinnor Poseidon Storage. En gammal italiensk skola som ligger precis intill campen fick bli vår lokal. En underbar lokal på över 1000 kvm. 
Idag har vi ett fint uppsatt system med fyra olika distributionspunkter. Jag är koordinator för donationer från utlandet. Tusentals kartonger har kommit och två containrar till. 
Ibland är jag "på fältet" med flyktingarna. De har det bra här och jag tycker synd om dem ibland när de lämnar Leros med så höga förväntningar. Just nu är Greklands gränser stängda och över 44 000 flyktingar är fast i ett land utan hopp. 

Krisen har slagit hårt på Grekland. Trots detta öppnar grekerna sina hjärtan och hjälper till på alla möjliga vis. 
Jag blir ledsen när jag hör att folk inte törs åka hit. Man kan verkligen ha en härlig traditionell greklandssemester om man vill. Bara här på Leros, som ändå är en liten ö, märker man inte något om man inte vill. 
Grekland och grekerna behöver all turism de kan få nu. 
Det finns också möjlighet för dem som vill hjälpa till i vår flyktingkris. 

Såhär kan du hjälpa till: 
* Kolla med ditt flygbolag om det går att ta en gratis väska till flyktinghjälp
* Kolla alltid med folk på plats vad som behövs just nu. Folk älskar att hjälpa bebisar, men tänk på att 50% är män. 
* Gör en liten insamling och handla på plats. Kolla vad som behövs och stöd den lokala handeln. 
* Undvik att stjälpa. Gör inga "drop in besök" även om det är av god mening. Kontakta alltid organisationer på plats. 
* Om du vill jobba som volontär, kontakta någon organisation på plats, räkna med minst två veckor för att få in alla rutiner. Mat och uppehälle betalar man själv. 
* Volontärjobb innebär inte bara att dra upp folk från vattnet och göra livräddning. Till Leros kommer i princip alla från militärön Farmakonisi där de redan blivit "räddade". Volontärjobb är tungt och innebär även sortering av kläder, städning, matlagning och annat. 
* Vem som helst kan bli volontär om man är frisk och mentalt stabil. Ålder har ingen betydelse, tvärtom, älskar vi seniorer som är livserfarna, ger intryck av trygghet och är trygga i sig själva. För den som inte vill ha direkt kontakt med flyktingar finns andra jobb. 
* Om du har saker hemma som du vill skänka, kolla först nära dig på flyktingboenden om de behövs där. Skänk hellre fraktpengarna direkt till någon NGO på plats. Det är dyrt att skicka. 

Turist- volontär, vi ses på Leros!



Alla foton tillhör Hanna och får inte användas utan tillåtelse!

2 kommentarer:

  1. Fint, Hanna! Just igår kom jag från Aten till Kos med flyg och träffade i avgångshallen en holländare som ska till Leros så fort det går en båt från Kos. Hans namn uppfattade jag inte, men han var väldigt trevlig. Hans anledning att bli volontär var enkel:" man kan inte bara prata om problemen"!
    Monica P

    SvaraRadera
  2. 1) Ett stort tack till Anita/Hanna för resp. initiativ.

    2) Konklusion(er) efter noggrann genomläsning av artikel då? Det är, i och för sig, helt individuellt att fundera kring det men man tycker nog att, om viljan och engagemang finns kombinerat med solidaritet mot den människliga varelsen allmänt, då kan man övergå från ord till konkret handling. Fast (och där har Hanna också rätt) handlingen skall helst inte ske spontant utan i nån form av organiserad samordning.
    Janne

    SvaraRadera