torsdag 5 november 2015

Flyktingmottagandet på Kalymnos

I somras fick jag flera mail med frågor om flyktingsituationen på Kreta. Vi här ser inte så mycket av den trots att vi är nära - men ändå så långt bort. Jag bad därför Monica Pizanias på Kalymnos beskriva hur situationen är där. (hon har en egen blogg - sök efter den på Kalimera.se)



Ingen har väl undgått att läsa och höra om denna tragiska flyktingvandring som pågår i medelhavsområdet. Tidigare hörde man mest rapporter från italienska Lampedusa och södra Spanien. Nu ligger focus på kustområdet mot Turkiet.

Det är lätt att se på en karta att somliga grekiska öar ligger inom synhåll från Turkiet. Där jag bor, på Kalymnos, ser jag dagligen över till Turgutreis. Flera små öar i sundet har omstridd historia efter alla krig som pågått under åren. Vår närmaste miljonstad är inte Aten utan Smyrna, Izmir.

Det ter sig självklart och fattbart att turkiska flyktingsmugglare finner vägen lätt. Man packar ett otal betalande syrier, afganer och pakistanier på en oduglig båt, åker iväg västerut nattetid, hoppar över till en följebåt som snabbt kör hem till Turkiet igen, lämnar flyktingarna med defekta motorer och utan bensin , utan bagage, för det har man slängt i havet  för att få plats för flera betalande... lätta pengar, låt Grekland ta hand om dem, vem bryr sig...

Vill det sig väl kanske turkisk hamnpolis kör i full fart runt flyktingbåten också, så att svallvågorna snabbare får båten att kapsejsa. Jodå, så gick det till när vi hade den senaste drunkningsolyckan här nära Kalymnos.

Bilderna har vi sett, hur man hjälper de genomvåta skräckslagna människorna upp på stora och små båtar, upp på stränder... hur man ger dem torra kläder och något att äta, fraktar höggravida till sjukhus, famnar döda barn, försöker på något sätt att överleva själv mitt i kaos och tragedi. Lesvos/Mytilini har fått oerhört många ankommande. Man undrar hur länge myndigheter och volontärer ska orka.

På Kalymnos är bilden inte lika hemsk. Ön är mindre och inte lika nära Turkiet. Dock har vi under åren haft en ojämn ström av flyktingar hit, kanske mest ekonomiska migranter från Pakistan och annorstädes. Nu, med syrienflyktingarna, kommer det hundratals människor hit, och man har försökt att organisera hjälpen på ett vettigt sätt.

Den kulturella/politiska föreningen Proodos var tidigt igång. Utan att vara med där blev jag imponerad av den energi och välvilja som medlemmarna visade. 

När "limenarchio", hamnpolisen, kommer med en båtlast flyktingar måste de registreras, sen får de gå fritt på stan . Båten till Aten kommer tre turer i veckan, så man måste få mat och övernattning en eller två nätter. Volontärerna informerar om att det finns frukost och kläder att få på "sheltret", en gammal byggnad vid stans badstrand. Matlag om två-tre personer brer mackor för brinnande livet och delar ut - till barnen först... två andra delar ut kläder från ett trångt rum överfullt med kläder vi fått från olika håll. Jag och några andra åker och handlar eller hämtar från förrådet som finns längre upp i stan. 

Några duktiga kvinnor kokar dagligen jättekastruller mad makaroner och sås, eller gör grytor med linser och ris, eller bönor eller , ja, den grekiska maten minus griskött är mycket uppskattad av syrierna. 

Med pengar som svenskar har donerat fixades ett  stort rum upp så att man kan låta kvinnor och barn sova varmt och tryggt. Det räcker inte till alla, men nu har vi från UNHCR fått baracker som ska kunna inhysa sex personer i varje- och fler toaletter, ett jätteproblem.

Veckovis samlas volontärgruppen för att diskutera problem och göra upp scheman för kommande vecka. Nya ansluter sig hela tiden. 

Mängder av problem! Nya utmaningar gång på gång. Man ser ingen ände . Likafullt orkar dessa duktiga människor på Kalymnos med att tackla problemen och att ge av sig själva, inte bara mat och torra kläder, utan också lite livsglädje. Scouterna leker med barnen. Turisttåget skjutsar barn och mammor runt stan. Människor kommer med leksaker och godis.

Vi har fått flera meddelanden och brev från människor som kommit till sin nya ort i Europa, med tack för våra insatser.

ALLA VET att det inte blir någon ändring av detta förrän det blir fred i Syrien och på andra ställen.

Nu ska jag ta min moppe och åka till "sheltret" och kolla om jag kan hjälpa till på något vis. Tänk på oss!

Tack Monica för att vi fick lite inblick hur det är på Kalymnos.

3 kommentarer:

  1. Stort TACK även från en nordbo. Visst läser vi i tidningar och ser på TV vad som händer, men det är bara journalisternas syn på nyhetsvärdet vi får läsa. TACK för informationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev också väldigt rörd när jag läste det Monica skrev. När man läser i tidningar så känns det lite som att det är så långt bort och inte riktigt verkligt. Man tar inte riktigt in det, men med det Monica skrev så känns det mer verkligt.

      Radera
  2. Till Paleochora på sydvästra Kreta har det kommit flyktingbåtar åtminstone ett par gånger. Dom kommer till gamla hamnen och byns befolkning har ställt upp för dom. Dom har ställt ut lånhbord vid hamnen med mat och vatten.
    Var dom sen tar båtflyktingarna vet jag inte, men dom måste ju transporteras norrut för vidare färja till Athen.
    Birgitta i me

    SvaraRadera