lördag 2 maj 2015

Tvåspråkighet

Det finns en grupp på facebook som heter "svenska som modersmål i utlandet" där man kan diskutera just tvåspråkighet. Det finns ofta funderingar, oro, problem men också mycket roligt just med barn som växer upp med två eller fler språk. Jag ska skriva lite om mig och mina barn och deras tvåspråkighet. Andra kanske gör och tycker på andra sätt. Det finns inga rätt och fel, alla gör ju på sitt sätt, men nog tycker jag att om barn har möjlighet att växa upp med 2 språk så ska de göra det. Jag själv hade en mamma från Finland men hon talade aldrig finska till oss så tyvärr lärde jag mig aldrig det. Jag skulle ha haft enorm nytta av det nu med mina finska kunder.

Anledningen till att jag kom på att skriva om det nu var att jag precis pratade med dottern i telefon.
Hon är nere på stan med en kompis.
Jag - Jamen behöver du verkligen fler tröjor?
Dottern - Ja, jag har typ bara 3 som jag använder.
- Du har ju fullt i dina byrålådor.
- Det är ju typ bara såna där tröjor som du har gett mig. (som blivit för små för mig av nån anledning.)
Då var jag tvungen att skratta lite. Hon använder "typ" i var och varannan mening och hon har inte lärt sig det av mig. Jag sa till henne att hon verkligen låter svensk som använder det hela tiden. Jag tycker om det ordet var hennes svar. Hon läser olika svenska bloggar så troligtvis är det därifrån hon har lärt sig det.

När barnen var små var min mamma ofta här hela somrarna och då pratade de svenska hela tiden. Jag försökte också vara konsekvent och prata bara svenska med dem. Med sonen (första barnet) var det lättare, men sen när de är två och pratar grekiska sinsemellan blir det svårare. Ett tag ville de helst svara mig på grekiska också fast jag pratade svenska. De gick på kompletterande svensk undervisning några timmar en gång per vecka under några år men sen tröttnade de på att alltid ha lördagarna inbokade. Barn mellan 6-18(eller var det 16?) som har en svensk förälder har rätt till svensk kompletterande undervisning.  Fast det är inte Grekland som står för modersmålsundervisning. Nej, det är Sverige som bidrar. Nu kommer jag inte ihåg summan och andra detaljer men det ska finnas visst antal barn på orten för att det ska utgå ett bidrag som ska täcka lön till lärare och läromedel. Det är inte det att de "lär sig svenska" där. Kravet är att svenskan ska vara ett levande språk i hemmet och undervisningen är kompletterande. Att prata svenska lärde sig mina barn hemma och på skolan fick de det de inte fick av mig. Stava, skriva, grammatik mm.

Jag läste väldigt mycket barnböcker för dem när de var små och de såg mycket på svenska barnfilmer. Svenskan var aldrig ett tvång utan det kom "helt naturligt". Några år, kanske i början av tonåren ville de inte alls prata svenska och ofta lurade de mig att prata grekiska med dem. Nu pratar de igen glatt och villigt svenska och till och med med varandra och de har verkligen upptäckt fördelarna med att ha 2 språk alldeles gratis. Dottern till och med ber mig nu om grammatik-lektioner. Hon hör ju ofta på när jag har svenska lektionerna och hon säger att - det där kan inte jag...

De har ju inte varit i Sverige mer än på semester och inte varje år heller så jag tycker de är otroligt duktiga, (inte bara mina förstås utan alla två och flerspråkiga barn)

Har ni erfarenheter, frågor eller åsikter om tvåspråkighet och annat runt omkring det?

8 kommentarer:

  1. Våra barn växte upp i Sverige med grekisk far och mig, svenska. De fick stort latent grekiskt ordförråd eftersom de hörde grekiska ideligen, men svenska kom förstås lättare. Som vuxna nu klarar de sig hyfsat i samtal men skulle nog inte klara att t.ex studera här.

    Jag växte upp på en bondgård i Jämtland och dialekt var det enda jag kunde prata. I skolan var det inte populärt med sånt. Jag har som vuxen fått insikten att ju fler språk ett barn möter, desto bättre! Utan att någon påpekar det förstår barnet olikheter i grammatik och uttryckssätt. När det gäller stavning och formellare kunskaper behövs förstås vägledning.
    Monica P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dialekt...hm. min son talar hälsingedialekt han fast dottern såg nog väldigt mycket på barnfilmer där det talades mer rikssvenska. För att studera i Sverige behöver förstås mina barn läsa mer svenska förstås också. Det kanska blir, vi får se.

      Radera
  2. Jag är jättenoga med att Bellan ska lära sig svenska. Men så pratar ju inte jag mycket grekiska heller. Hon är ju så liten än så de är svårt att säga mycket om de, men änsålänge så pratar hon mycket på båda språken (och endel engelska) och "översätter" åt mormor/farmor (dvs säger först på svenska och sen när hon ser att farmor inte fattar säger hon igen på grekiska och tvärtom).

    Fast vi är ju många månader i Sverige om året samt har besök ytterligare någon månad om året så de blir mycket svenska. Hoppas verkligen att hon kommer ha ett start svenskt språk under hela livet. Men de är ju inte alltid man får bestämma som förälder ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska se Aleka att eftersom du är medveten om och vill att hon ska prata bra svenska så blir det så också. Även du inte alltid kommer att bestämma så bestämmer du ju i varje fall vilket språk du talar med henne.

      Radera
  3. Jag jobbar med språk och undervisar svenska som andraspråk i Falun och jag vet att flera språk berikar. Ju fler, desto bättre, man kan hänga upp det man kan på ett språk när man lär sig ett annat.. Det är lättare om språken är besläktade och har likheter. De elever jag har har stor glädje av sina språk och kan obehindrat växla mellan dem i o,ika situationer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi ska se om jag kan svara på din kommentar nu. Nyss funkade det inte (fast bli inte förvånad om det kommer dubbelt upp). Vad kul att du kommenterade Katarina. Att fler språk berikar håller jag verkligen med. Jag ångrar att jag inte lärde mig fler. Dessutom tycker jag att jag märker på de tvåspåkiga barnen här att det blir inte så stort steg att lära sig ett tredje heller. De som är uppväxta med 2 språk verkar lättare ta till sig det tredje jämfört med de barn som har bara grekiskan

      Radera
  4. Jag har just fått besked av min son att han flyttar med sin kinesiska fru och dotter på 2 år och 4 månader till Kina om en månad. Egentligen ett år för tidigt enligt Jonas, Wilma borde ha lärt sig mer svenska på dagis. Men arbetsförhållanden tvingar dom till det. Men han lovar att ofta komma hem till Sverige. Och kanske det blir något mer besök i Kina för mig.
    Men nu vet jag att jag ska skicka barnböcker i mängder till dom. Jonas själv växte upp med att jag läste för honom varje kväll, även när han själv kunde läsa. Så jag tror att han kommer att fortsätta med den traditionen.
    Birgitta i Umeå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, Kina är ju en bit bort fast då får du ju anledning att åka dit också. Ja, mor och far föräldrar spelar en stor roll och är en väldigt bra hjälp i det med att behålla modersmålet (ehh, fadersmålet?) Så de mest uppskattade presenterna till barnbarnen kommer nu säkert att vara svenska barnböcker. Så var det för oss.

      Radera