Tvåspråkighet

Det finns en grupp på facebook som heter "svenska som modersmål i utlandet" där man kan diskutera just tvåspråkighet. Det finns ofta funderingar, oro, problem men också mycket roligt just med barn som växer upp med två eller fler språk. Jag ska skriva lite om mig och mina barn och deras tvåspråkighet. Andra kanske gör och tycker på andra sätt. Det finns inga rätt och fel, alla gör ju på sitt sätt, men nog tycker jag att om barn har möjlighet att växa upp med 2 språk så ska de göra det. Jag själv hade en mamma från Finland men hon talade aldrig finska till oss så tyvärr lärde jag mig aldrig det. Jag skulle ha haft enorm nytta av det nu med mina finska kunder.

Anledningen till att jag kom på att skriva om det nu var att jag precis pratade med dottern i telefon.
Hon är nere på stan med en kompis.
Jag - Jamen behöver du verkligen fler tröjor?
Dottern - Ja, jag har typ bara 3 som jag använder.
- Du har ju fullt i dina byrålådor.
- Det är ju typ bara såna där tröjor som du har gett mig. (som blivit för små för mig av nån anledning.)
Då var jag tvungen att skratta lite. Hon använder "typ" i var och varannan mening och hon har inte lärt sig det av mig. Jag sa till henne att hon verkligen låter svensk som använder det hela tiden. Jag tycker om det ordet var hennes svar. Hon läser olika svenska bloggar så troligtvis är det därifrån hon har lärt sig det.

När barnen var små var min mamma ofta här hela somrarna och då pratade de svenska hela tiden. Jag försökte också vara konsekvent och prata bara svenska med dem. Med sonen (första barnet) var det lättare, men sen när de är två och pratar grekiska sinsemellan blir det svårare. Ett tag ville de helst svara mig på grekiska också fast jag pratade svenska. De gick på kompletterande svensk undervisning några timmar en gång per vecka under några år men sen tröttnade de på att alltid ha lördagarna inbokade. Barn mellan 6-18(eller var det 16?) som har en svensk förälder har rätt till svensk kompletterande undervisning.  Fast det är inte Grekland som står för modersmålsundervisning. Nej, det är Sverige som bidrar. Nu kommer jag inte ihåg summan och andra detaljer men det ska finnas visst antal barn på orten för att det ska utgå ett bidrag som ska täcka lön till lärare och läromedel. Det är inte det att de "lär sig svenska" där. Kravet är att svenskan ska vara ett levande språk i hemmet och undervisningen är kompletterande. Att prata svenska lärde sig mina barn hemma och på skolan fick de det de inte fick av mig. Stava, skriva, grammatik mm.

Jag läste väldigt mycket barnböcker för dem när de var små och de såg mycket på svenska barnfilmer. Svenskan var aldrig ett tvång utan det kom "helt naturligt". Några år, kanske i början av tonåren ville de inte alls prata svenska och ofta lurade de mig att prata grekiska med dem. Nu pratar de igen glatt och villigt svenska och till och med med varandra och de har verkligen upptäckt fördelarna med att ha 2 språk alldeles gratis. Dottern till och med ber mig nu om grammatik-lektioner. Hon hör ju ofta på när jag har svenska lektionerna och hon säger att - det där kan inte jag...

De har ju inte varit i Sverige mer än på semester och inte varje år heller så jag tycker de är otroligt duktiga, (inte bara mina förstås utan alla två och flerspråkiga barn)

Har ni erfarenheter, frågor eller åsikter om tvåspråkighet och annat runt omkring det?