Inte alltid det blir som man planerat...

Nej, det är ju inte alltid det blir som planerat. Den gången för många år sedan när maken och jag var runt på "epitafen" i alla kyrkor i stan så var det antagligen tidigare på eftermiddagen innan själva gudstjänsten börjat. Nu kom vi ner lite senare och trots kyla och blåst så var det fullt med folk överallt. Långa köer och trängsel för att ta sig in i kyrkorna. Även om folk aldrig är i kyrkan andra tider på året så vågar jag nog lova att alla går i kyrkan långfredag och påskafton. Alla utom sonen då som är ateist. 

Vi gick istället och satte oss på en trevlig cafe-restaurant. (The red bycycle) precis bakom den stora kyrkan. Jag lyxade mig med en irish coffee. Vilken njutning!

Därefter gick vi och köpte pita gyros till sonen som hade beställt det. De hade fullt med jobb där, så det var nog inte så många som höll på fastan. Vid trottoarkanten utanför souvlakihaket låg "resterna" från processionen med epitafen

Sorgens dag är över. Nu önskar vi varandra "kali anastasi" - god uppståndelse - och ikväll säger vi "Xristos Anesti" - kristus är uppstånden.