måndag 24 mars 2014

Margarites och Anogia


Eftersom vi åkte redan kl 8 så gjorde vi ett fikastopp i Rethymnon innan vi fortsatte färden mot Margarites. Det här var mitt första deltagande i föreningens utflykt. Jag brukar ju alltid ha så mycket att göra innan säsongsstart så jag har aldrig tagit mig tid att vara med, men nu blev jag så sugen på att följa med eftersom keramikbyn Margarites är en av mina favoritbyar att strosa omkring i och det var många, många år sen jag var dit.


Eftersom säsongen inte har startat ännu och dessutom var det ju söndag så hade inte alla keramiker öppet men "fixarna" i föreningen hade ordnat med en keramiker att han hade öppet och dessutom berättade han en hel del för oss och visade också hur han gör det här smarta, snygga saltkaret som ni ser på de 2 första bilderna i collaget. Jag har några såna i butiken (laserade i olika färger) från en keramiker här i Chania så jag demonstrerar gärna hur den fungerar om ni kommer förbi. Margarites har alltid varit känt för sin keramik och verkstäderna och konsten går ofta i arv inom familjen. Förutom saltkaret finns det fler "smarta" keramiksaker såsom en urna för honung som lurar myrorna så de inte tar sig till honungen. Det är liksom bara för er att åka dit och få dem demonstrerade för er...


Nästa gång jag kommer hit ska jag köpa en sån här flaska till maken som han kan ha sitt Kreta-vin i istället för de plastflaskor han har nu. Den är gjord av lera från bergen! Några av keramikerna fortsätter med den traditionella leran som de hittar uppe i bergen och som kräver en hel del arbete innan det blir färdiga föremål. (därav lite högre pris på dem) De föremålen behöver inte laseras för att ha till vätska osv som den köpta leran måste göras. Visst är flaskan fin? (och den är ju inte dyr för ett sånt hantverk, 18 euro)


Lunchen intog vi sen i Anogia, där vi hade förbokat en meny med deras specialare bl a spagetti kokad i buljong och deras speciella ost. Kan säkert uppfattas av turister som att - äsch spagetti äter vi hemma, men det här är deras specialare och jag kan säga att maken blev VÄLDIGT avundsjuk när vi väl hemma berättade vad vi ätit. (dessutom var det ärtpure, lammkött m m) Innan hemfärd fanns det tid till lite strosande i byn och dottern och jag köpte med oss "galaktoboureko" (en sötsak av fyllodeg och kräm gjord på fårmjölk) till sonen o maken och dottern tog hemgjord glass också den gjord av fårmjölk. Det var ALLT som såldes av det gamla paret på det lilla "fiket".


Byn Anogia kallas ibland "änkornas by" eftersom tyskarna under andra världskriget dödade alla män i byn. För att försörja sig höll kvinnorna sen på med hantverk och det lever kvar än idag då man kan hitta mycket traditionell hantverk i form av vävnader och broderier. (och visst kändes det lite kusligt när man vet historien och strosade omkring och såg flera svartklädda gamla damer sitta utanför sina små hus) Tänk då på hur det var på den tiden! Dags för hemfärd efter en händelserik dag! Ett stort tack till alla er i föreningen som arrangerat detta! Erika hade knåpat ihop en frågesport som vi sysselsatte oss med i bussen under hela dagen. 3 sidor frågor och ett korsord och j...r vilka svåra frågor det var om historia, grekiska gudar, nutid och dåtid, växter mm. Men vet ni, JAG VANN!!!!!

4 kommentarer:

  1. Åh, du har varit i mina "hemtrakter"! Fina Rethymnon...och i Anogia har jag också varit flera gånger och ätit god galaktoboureko. Däremot har jag inte besökt keramikbyn Margarites - det ska jag föreslå dottern nästa gång. Förstår att ni hade det trevligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du får ta Margarites nästa gång! Anogias galaktoboureko är tydligen känd? Hälsn Anita

      Radera
  2. TACK, underbart att du tar dig tid och delar med dig av allt detta!

    SvaraRadera
  3. Det vqr så lite, nöjet är på min sida :)

    SvaraRadera