Varannandagssyndromet

Passiflora - passionsblomma

Finns det något som heter varannandagssyndrom? I sånt fall så tror jag att jag lider av det. Det är som att jag varannan dag har energi och känner mig positiv. Nästa dag sjunker jag och känner mig låg och alla negativa tankar kommer över mig. Bara att diska känns som en börda men jag gör det. Och jag vet inte varför men i vårt hem är det typ två berg om dagen av disk! Igår var en sådan dag. Ändå försöker jag finna glädje i det lilla.

Vår passiflora, passionsblomma, har börjat blomma. Den finns på två ställen här hemma. Den fyller upp två stora stängsel vilket ju är väldigt bra eftersom jag hatar dessa fula stängsel. Drömmen vore att istället ha ett snyggt staket eller en stenmur runt huset. Men, vi måste ha något tillräckligt högt så att inte stora hunden klättrar eller hoppar ut.

Jag blir glad när jag ser långa rader av härligt fräsh grönsallad. Dessa är det ju maken och sonen som sköter men jag tar ändå åt mig äran eftersom de har tid med det eftersom jag sköter det mesta av markservicen inne. 

Gårdagens skörd

Dottern har (tillsammans med mig) tagit beslutet att stanna i Sverige istället för att komma ner hit även om resorna börjar gå. Hon vill gärna komma hit för hon längtar ju såklart även både hundarna och sin pappa som hon inte träffat på nästan ett år. (mig och sonen träffade hon ju i Sverige i vintras) Hon hade ju också en plan att jobba på Orexi i sommar och sedan eventuellt vara kvar här och plugga på distanskurser som hon har sökt in på. Men, nu känns det bättre för henne att vara kvar i Sverige. Hon trivs där och har vant sig vid att klara sig själv. Förhoppningsvis får hon jobba lite mer i sommar. Att jag ska ha råd att betala en lön om hon jobbar hos oss är nog bara att glömma i år. Hon längtar också efter sin bästa kompis som vanligtvis pluggar i Skottland men henne träffade hon också i vintras. Utlandsstudenterna i Skottland fick rådet att lämna landet precis i början av pandemin. När hon kom hit fick hon sedan sitta i karantän i 14 dagar. Hon satt i sitt rum fast i hemmet. Familjen lämnade måltiderna utanför hennes rumsdörr. Sedan satt hon på balkongen och åt med familjen nedanför. Som tur är har de två badrum och hon hade ett som sitt eget där hon diskade sin egen disk och hade alltså ingen närkontakt med familjen som ändå höll sig i karantän i 14 dagar de också.

Igår köpte jag munskydd på ett apotek här i området. De tvättbara hade de inte fått hem och engångsmunskydden sålde de bara två till varje kund. Så, nu har vi två munskydd till tre personer här hemma. 80 cent styck. Men, de behövs ju bara i butiker inomhus så vi får helt enkelt undvika dem. Hur det blir med användningen av munskydd på restauranger kommer det nog att komma närmare besked om även om det i dagsläget sägs att personalen ska använda dem. De restauranger som öppnar kommer ju bara att vara utomhus. Inomhusservering är förbjuden.

Söndag idag. Dagarna går. Hur ser mina dagar ut? Ni får ju bara korta glimtar och jag skriver ju mer om mina tankar. Så vad gör jag egentligen en hel dag och hur såg gårdagen ut?
Jag vaknar tidigt. Sitter ganska länge vid datorn. Skriver lite, läser nyheter på grekiska och svenska, erkänner att jag spelar lite spel på telefonen. (Word blitz). Dricker massor av kaffe. Kör en tvättmaskin, hänger upp den, diskar. Emellanåt återkommer jag till laptopen. Igår gjorde jag faktiskt både fröknäcke och ett vanligt bröd. Värmde rester som vi åt till lunch. Var till supermarketen. Låg och tittade på lite program på tv4. Diskade igen. Vek lite tvätt. Drack lite mer kaffe. Hade lite diskussioner med maken att han måste hålla avstånd när han är och handlar. (vi var och köpte potatis och romeikovin på ett ställe och när grekerna diskuterar med varandra så smattrar ju orden och de har svårt att hålla 2 meters avstånd och skulle en av dem vara smittad så smittar de helt säkert)  Han tar liksom inte saken på så stort allvar och jag tror de har lite synen att de som de känner lite grann, de smittar inte... De är liksom rädda bara för helt okända människor typ på supermarketen. Ja, sedan var det ju faktiskt kväll redan. Jag såg finalen av Stjärnornas stjärna. Skrev lite till dottern för varje dag skriver vi eller pratar minst två gånger. Dagarna går snabbt fast det känns som om jag gör ingenting.

Ha en bra söndag och ta hand om er!


Du som uppskattar min blogg och vill fortsätta läsa den får gärna donera en gåva via swish
0763289895 (om ni inte har swish går det bra att använda paypal till adressen agrimanaki@hotmail.com