fredag 15 maj 2020

Del 13 - inga åsnor - av Håkan



På ön såsom det såg ut

Det ryktades bland backpackers om en ö söder om Ierapatra, som var helt öde och tom på folk. Det gjorde oss så klart nyfikna så vi begav oss till hamnen för att höra oss för om det fanns någon med båt som skulle kunna ta oss dit. Vi träffade en man, ”captain” där. Han var villig att skjutsa oss över när havet var lugnare. Vi packade ihop våra hängmattor och övriga grejor vi inte ville lämna i land och gjorde oss beredda.

Vi skaffade bröd, vatten och annan matsäck för tre dagar och väntade in en lämplig dag då captain bestämde att sjön var lämplig för att företa överfarten. Det blev en timmes lugn och bekväm resa i en ganska liten båt, egentligen mer avsedd för frakt än persontrafik. Kaptenen var oerhört förekommande och trevligt pratsam samt såg hela tiden till att vi hade det bra bland alla kartonger, drickabackar, påsar och säckar i lastutrymmet. Väl framme på Gaidaronisi (Åsneön) hjälpte vi honom att bära upp allt till den norra sidan. Ön var fantastisk med fina stränder både i norr och söder. Det var nästan bara sand och inte en enda åsna men någon sorts lågväxande enar fanns det gott om där. Landskapet påminde lite om Sandhamn, men med mycket lägre träd med barr, liknande enar.

När vi kom fram till den norra sidan möttes vi av en man som var mottagare av varorna. Han och hans fru bodde i en liten koja gjord av plankor, grenar, plastbitar och plåtstycken. De höll på att bygga ett skjul till som skulle bli en kantina för dagsturister som kaptenen planerade att skjutsa över när säsongen kom igång på allvar. Mycket riktigt folktomt var det, när båten lämnade var det bara vi fyra på hela ön. Självklart erbjöd vi oss att hjälpa till med att iordningställa kantinan, vilket de tacksamt tog emot. En veckas jobb med allt från bygge, skylttextningar (utan penslar men med kvistar) på plåtskivor, torftigt soltak och möblering för kanske tio gäster samt installera generator för el och dekorera med allehanda ilandflutet vrakgods började vi äntligen bli klara. På den tiden fanns inte på kartan att ha solstolar, parasoller eller servering på stranden. Allt var ursprungligt och ”primitivt” skulle nog dagens besökare tycka. När värdfamiljen avnjöt sin siesta gjorde vi utflykter och vandrade runt ön för att samla ihop användbara saker, bada, leta snäckor och verkligen ha semester.

Vi ordnade vårt läger en bit ifrån kantinan och gjorde det bekvämt för oss med en eldstad och våra hängmattor i lämpliga träd. Vi hade gjort upp med Rick, en kanadensisk backpacker att han skulle komma efter om vi inte var tillbaka efter tre dagar. Han kom och tog tag i jobbet tillsammans med oss andra. Det som var tänkt som tre dagars semester blev att vi stannade i över tre veckor i stället. När allt var klart med kantinan började kaptenen sälja dagsturer till turisterna och några kom över för bad, snorkling och enkel lunch på kantinan. En grupp från Schweiz blev så förtjusta att de kom tillbaka efter ett par dagar och byggde sig ett läger inte långt från Rick och oss. Nu var vi plötsligt ett dussintal som var fasta på ön. Vi hade en underbar tid med många samtal, mycket bus, bad och lek tillsammans. Varje dag då kaptenen kom gick vi alla ner och mötte för att bära upp alla de varor som kunde behövas de närmsta dagarna.

När turisterna kom höll vi oss undan för att inte störa familjens business för mycket. Det kunde räcka med att vi illaluktande, långhåriga och i övrigt ganska ovårdade individer intog borden efter kapten åkte tillbaka med turturisterna. En dag när Rick och jag gjorde vår runda runt ön hittade vi ett ganska välbevarat fisknät som vi tog hand om. Planerna var att laga det så gott vi kunde och sedan försöka fånga fisk med det. Vi höll på med det en hel dag och på kvällen simmade vi ut och stängde av en vik där vi fått för oss att det skulle kunna ge fångst.

Nästa morgon begav vi oss med stora förhoppningar av till viken för att vittja och ta hem vår förmodade middag. Vi simmade ut och fick se att nätet innehöll en hummer! Lyckan var fullständig tills vi kom närmare. Det var en plasthummer. När vi kom tillbaka till gruppen möttes vi av skratt och gratulationer till det lyckade fisket. Det var schweizarna som varit framme och dykt ner och satt dit en hummer från dekorationerna från kantinans tak. Vi planerade genast en hämnd…

Ett nyare foto från ön (från nätet)

2 kommentarer:

  1. Vilka härliga äventyr🤗🤗🤗

    SvaraRadera
  2. Ja hela året var fullt av äventyr.Både positiva och mindre

    SvaraRadera