Att resa med nioårig son 1981 - av Håkan

Bild från 2000-talet

Min äldste son som varit nyfiken på vad jag hade för mig på somrarna hade klarat de 200 meter simning som jag krävt för att han skulle få följa med till Kreta. Så en stund efter skolavslutningen kom han ner tillsammans med en god vän till mig. Jag mötte på flygplatsen i Aten, sedan begav vi oss direkt till Pireus för att ta den nattlånga färjeresan till Heraklio, sedan vidare till Agios Nikolaus där vi tillbringade ett par dagar tillsammans med några vänner jag träffat de tidigare åren.

Småningom drog vi med bussen vidare till Rethimno med tanken på att fara vidare till sydkusten. Det var en okomplicerad resa, bara en transport. Framme hittade vi ingen buss söderut den kvällen så vi tvingades stanna i staden. Där fanns ju Sokratis så klart. Vi uppsökte honom och fick övernatta i hans (kackerlackfyllda) taverna. Nästa dag anträdde vi den (för sonen) spännande bussresan, sittandes längst bak i bussen. Det blev en skön och omtumlande upplevelse inte minst vid bussvändningen i Mirthios för pojken.

Väl framme i Plakias gick vi sedan österut över berget till Damnonistranden där vi ordnade vårt ”läger” för de kommande nätterna. Vi tillbringade några dagar där med sol, bus och bad. Alla måltider på Akti, Ari och Nataschas lilla hotell. Så småningom tog vi oss tillbaka till Rethimno efter en hel del ohygieniska dagar på sydsidan.

Vi hittade en sovplats i en olivlund utanför staden men nära ett, stort flott för sin tid hotell, El Greco, dit vi tänkte smussla oss in nästa dag. Sagt och gjort nästa förmiddag smög vi oss in tillsammans med en större grupp charterturister. Inne på hotellområdet brukade vi duscharna och gjorde oss ordentligt rena för första gången efter mer än en hel vecka på stränderna. Där fanns flera pooler som pojken älskade att vara i. Vi lekte i vattnet länge. Det fanns också barer i närheten av poolerna som den tröttnande pappan hängde vid… Vi stannade hela dagen och beslutade oss sedan för att förlänga vår resa med ytterligare en vecka utöver de två som var tänkt från början. Vykort hem till mamman, ombokning av Balkan via telefon.

Allt klart, vi stannar ett tag till. Tillbaka till den älskade sydsidan några dagar, men sedan började det att bli tid för att åka norrut. I hamnen i Heraklio blev vi varse att det var båtstrejk så vi kunde inte ta oss vidare till Aten. Det fanns endast en avgång per vecka tillbaka till Sverige med Balkan för att ta flyget via Sofia på söndagsmorgonen, så vi måste helt enkelt ta oss till flygplatsen sent på lördsgkvällen. Vad gör man? Jo sista pengarna gick till ett lokalflyg norrut så nära Aten som möjligt.

Det blev Mykonos, en oerhört vacker ö och huvudort, men svårt att uppskatta då, eftersom vi var i tidsnöd för att ta oss till flygplatsen. Det gick som tur var båtar härifrån till Pireus, så vi kunde ta oss till vårt mål till slut. Där var som vanligt ett mindre kaos med folk som sov på bänkarna, golvet och halvhängande över fikabord. Vi hade i alla fall kommit till flygplatsen efter allt strul. Puh!
Där väntade överraskningar. Fortsättning följer...


Du som uppskattar min blogg och vill fortsätta läsa den får gärna donera en gåva via swish
0763289895 (om ni inte har swish går det bra att använda paypal till adressen agrimanaki@hotmail.com