När smärtan tar över...

Om ni tar en titt på bilden ovan så ser ni var jag är drabbad. Nummer 2 och 3 är de områden där jag har ont. Ettan som påverkar ögat har jag klarat mig ifrån. Nummer 2 gör att jag knappt kan snyta mig. Nummer 3 sprider sin smärta i tänder, tandköttet och i ansiktet. Det gör att det gör ont av att prata, äta och borsta tänderna.

Smärtan kommer och går men medicin tar jag regelbundet. Just nu verkar det som om min medicin har förlorat sin kraft. Ändå är det maxdos av en epilepsimedicin jag tar. Det finns ingen medicin speciellt för denna sjukdom, som heter Trigeminus neuralgi. Varför finns ingen medicn? För att den är så pass ovanlig att det inte lönar sig att forska vidare.  Ni vet, vinster och lönsamhet inom läkemedelsindustrin.

Jag fick min diagnos för cirka 8-9 år sedan och det var bara i början som den hindrade mig från ett normalt liv när jag hade ont. Jag var inte van vid smärta och jag var rädd. Nu är jag mer van och har mina knep när smärtan kommer. Jag äter på speciellt sätt, och ibland kan jag prata utan att visa att det gör ont. Medicinen håller de största attackerna på avstånd. Ibland är det dock svårare. Den här veckan har jag avbokat lektionerna jag håller i svenska. Det blir för jobbigt att hålla dem när det gör ont i ansiktet när jag pratar. Jag håller mig hemma för det blir för jobbigt om jag träffar på nån som jag måste prata med efter vägen för om jag säger att det gör ont av att prata måste jag sen förklara mig varför det gör ont. Jag får tusen frågor som jag absolut inte orkar svara på.

Jag har bokat tid hos min homeopat i Rethymnon och ska dit nästa vecka. För tre år sen var jag där och gick under ett år på homeopatmedel och efter det har jag varit i stort sett smärtfri och jag hade dragit ner på den klassiska medicinen ganska mycket, men nu är jag uppe i maxdos igen. Hoppas han kan hjälpa mig igen.