måndag 20 februari 2012

Ledsen..


En av mina allra bästa, goaste vänner i min lilla hemstad har precis förlorat sitt jobb. 25 år i kyrkans tjänst. Hon har jobbat med barn och ungdomar. Konfirmander. Vad jag har förstått så är hon mycket omtyckt bland sina konfirmander. Och det kan jag förstå. Jag har känt henne många år och det är det som gör att jag har så svårt att förstå det som har hänt nu. Ett par kollegor säger att hon är sur och har svårt att samarbeta, så nu har de haft förhandlingar och hon får gå. Efter 25 år! Hon har inte fått någon skriftlig varning, ingen konflikthantering eller medling. Är det så svenska kyrkan behandlar sina medmänniskor?

I och för sig har jag aldrig arbetat med henne och vi människor har ju alltid olika roller i livet. En roll som vän, en roll som partner, en annan roll i arbetslivet osv. Men jag kan för mitt liv inte tro att karaktären kan vara så olika. Hur kan en snäll och god människa i privatlivet vara en sur och osamarbetsvillig kollega? Min väninna förlorade sin mor efter lång tids sjukdom förra året så hon har säkert varit ledsen emellanåt.

Jag kan bara ändå inte förstå. Jag kan tala om också att jag är ganska känslig för stämningar och jag umgås inte med många utan de jag håller kontakten och umgås med är mest känsliga, snälla människor som bryr sig om sina medmänniskor. Och den här väninnan är en av dem.

Jag önskar henne allt gott och önskar jag kunde vara där med henne nu för det är jobbigt det hon går igenom nu.

6 kommentarer:

  1. Det lät inte alls kul.. :( Hoppas allt går bra för henne !Jag har börjat tro på att"allt sker av en anledning"Men det upptäcker man alltid efteråt..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,ja, det tror jag faktiskt också att allt som sker har en mening, men när man är mitt i det tragiska så är det så svårt att se det så.

      Radera
  2. Tyvärr är det inte bättre i Svenska kyrkan än på andra arbetsplatser! Har själv fått smaka på nå't liknande för ett tag sen och tyvärr kan facken inte göra mycket, arbetsgivarna har för stor makt! Känner och har samarbetat tidigare med henne oxå Anita, och jag har då aldrig haft annat än positivt att säga, så jag håller med dig helt och fullt! Tragiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, nej ibland känner mig sig så liten och maktlös, men vi får hoppas att det här ändå löser sig.

      Radera
  3. Det verkar ju inte klokt! De måste väl diskutera saken med henne först, höra hennes version, och ge henne en chans att bättra sig på det området OM hon nu gjort något fel. Suck, håller oxå tummarna att det ska ordna sig.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hej Eva! ja, suck sager jag oxa o tack for att du haller tummarna! Kram!

    SvaraRadera