söndag 25 december 2011

Välkommen till Sverige



Torsdag morgon strax efter 5 började vår resa. Flyg till Aten. Några timmars väntan i Aten, alldeles lagom för att strosa omkring lite, äta lite och dricka en capuccino. Så SAS direktflyg till Arlanda. Sommartid när vi inte kan resa är ju allting mycket lättare med direktflyg direkt från Chania, men vintertid måste man alltid ta sig till Aten först och reser man med andra flygbolag är det ytterligare ett byte också i t ex Köpenhamn, Wien eller Frankfurt. Allt funkade bra och väl framme på Arlanda hade vi en par timmars väntan på tåget som skulle ta oss till Bollnäs. Tågbiljetter inklusive sittplatsbiljetter hade vi redan bokat över internet och barnen såg fram emot att sitta och spela lite kort ombord och jag tänkte sova en par timmar. Tåget inkom. Vid första dörren i vår vagn gick det inte att komma in. Snabbkoll att hela familjen och alla resväskor var med när vi snabbt tog oss till dörr nummer två. Omöjligt att komma in. Ända ut till dörren var det fullt med folk och resväskor och ingen gjorde den minsta ansats till att röra på sig så att vi kunde komma in. Snabbt iväg till dörr nummer tre. Samma syn väntade oss där. Vad gör vi? Missar tåget? Nej, vi satte igång med att klättra över resväskor och knuffade oss fram för att hitta en liten plats att stå på. Jag var arg, jag var upprörd. Vad f.....n var detta? Det var omöjligt att röra sig. Vi blev stående där vi var. Vad skulle hända nu? Skulle vi stå upp i 2,5 timmar? Ja, det fick vi göra!! Jag pratade och diskuterade med min man på grekiska. Till slut sa min man till mig. -Anita, det är bara vi som hörs. Då upptäckte jag att trots ett enormt överfullt tåg så var alla så tysta och behärskade. Ingen verkade vara upprörd. Skulle det ha varit i Grekland så skulle det ha varit massor av diskussioner och ljudnivån enorm.
Något annat jag reagerade på var att information som gavs ombord var hela tiden på svenska. Inte ett ord engelska. Inte alls turistvänligt.
Barnen var ledsna, trötta och besvikna. På resande fot från 5 på morgonen och nu fick de stå upp på ett tåg! Men till slut var vi framme i Bollnäs och där blev så väl bemötta av våra närmaste att vi glömde helvetesresan. Nu kunde vår semester börja.

1 kommentar:

  1. O sååå kul att se dej igen..För 30-20 år sedan - när vi åkte tåg mellan Aten Bollnäs - var man överlycklig när man kom till Sverige,då var det det enda land man kunde åka tåg i under humana förhållanden,men det var då det....

    SvaraRadera