I Bologna hittade vi ett lite orignellt matställe. Vi var där lite före 19.00 men blev upplysta om att de öppnade 19.00. Vi satte oss vid ett av borden (de hade 2 bord och 1 bardisk där man kunde sitta och äta) Prick klockan 19.00 beställde vi det vi ville äta. Bakom oss var då en lång kö med folk som vill köpa med sig mat! De serverade maten i kartonger och både bestick och muggar var engångsförpackningar. Men vilken mat!! Vi åt tortellini (fast jag blev upplyst 2 gånger om att det hette tortelloni) med spenat, salvia och ost. Vi provade också tagliatelle al ragu och en lasagne. De hade inte många rätter på menyn men det vi provade var i varje fall underbart gott och vällagat!
Stället hette Ragu och verkade vara otroligt populärt. Innan ni börjar förfasa er över engångsförpackningarna så finns det säkert en anledning till att de har det. Kanske har de samma regler i Italien som i Grekland. Om du inte har tillstånd för bordsservering utan endast för take away så får du inte ha vanligt porslin heller. Att man har några bord är för folk som väntar på sin hämtmat och då kan man förstås själv välja att äta hämtmaten där också.
Om ni är i Bologna någon gång så rekommenderar jag er verkligen att prova på detta ställe!
I Verona hittade vi också ett mysigt litet ställe men här hade de i varje fall 6 bord :) En äldre dam jobbade i köket och en yngre serverade. Det verkade vara hela personalstyrkan. (kanske mor och dotter?) Härifrån gick vi enormt mätta. Det var mycket ost, smör och pasta... Ljuvliga gnochi, en enormt välsmakande pasta med tryffel och en osttallrik. Och till det vin förstås. För det mesta tog vi någon Valpolicella till våra måltider (mest ekonomiskt då de oftast hade det på glas och som husets vin) Jag provade på Lambrusco också och blev riktigt förtjust i det.
Nu blir det ingen mer italiensk mat. Vi var ju där bara fyra dagar och även om vi ville så kunde vi inte äta mer. Vi var alltid för mätta för dessert också så tyvärr blev det inga sådana. Men croissant till frukost blev det. Ibland ofylld, ibland fyllt med något (åt tyvärr aldrig av de som var fyllda med pistagekräm och som såg otroligt läckra ut) Jag hann förstås prova på en par andra bakverk också som påminde om wienerbröd och även nåt som hette treccia al canella och var som en härligt kladdig kanelbulle.
I nästa inlägg ska jag berätta lite om vad vi såg på vår tur (förutom mat)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar