Idag är det alla kvinnors dag. Jag tycker fotot ovan passar in. Det är från byn Anogia som är känd under benämningen änkornas by eftersom tyskarna dödade männen i byn. Kvinnorna som blev kvar försörjde sig genom mestadels hantverk. Undrar vad damen ovan har i bagaget?
Mina tankar går förstås i dagsläget också till min mamma och mormor. Min morfar försvann i kriget mot ryssarna och mormor fick lämna Karelen och hemmet med vad de kunde bära med sig. Med 7 barn kunde det inte ha varit en lätt uppgift. De minsta var min mamma som var 5 och hennes lillebror som var 3. De fick sedan komma till Sverige som krigsbarn.
Under hela min uppväxt åkte vi till Finland på sormarna och hälsade på släkten. Mormor kunde jag aldrig prata med. Dels blev hon döv på äldre dar och dessutom kunde hon inte svenska och vi barn lärde oss tyvärr aldrig finska. Det var synd och något som jag ångrar idag.
Jag har många underbara kvinnor i min närhet! Ni vet vilka ni är :)
Sedan finns ju min dotter i Sverige och jag är glad att det idag går att kommunicera på nätet.
Både pandemin och vad som händer idag påminner oss om att vi måste uppskatta det vi har. Det kan ryckas bort. Mina tankar går självklart till alla kvinnor som är tvungna att lida på grund av både det ena och det andra som händer i världen. Må fan ta grymma diktatorer, våldtäktsmän, misshandlare och alla andra som inte respekterar andra.
En eloge till alla andra som bryr sig om sina medmänniskor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar