Sitt inomhus på Orexi med covidpass

 

I förrgår ösregnade det här. För första gången i år dukade vi upp inomhus och enligt lag så scannade vi våra gästers covidpass innan de fick bord. Det var inte så krångligt som vi trodde. Man bara laddar ner en app i telefonen och sedan får gästerna visa sina vaccinationsbevis med QR kod så scannar vi dem och det kommer sedan upp att de antingen är accepterade eller ej. Tyvärr hade vi lite problem med engelsmännen...De är inte med i EU så de omfattas inte av just den appen så det är något vi måste kolla upp för att få det att fungera. OBS-detta gäller bara inomhus! För att sitta utomhus kontrollerar vi er inte. (Hela vår personalstyrka är fullvaccinerad)

Uppdukat inomhus för regniga och kyliga kvällar

Jag kommer nu att dra en sammanfattning om min hälsa så sluta läs om ni inte är intresserade... Jag gör det nog mycket för min egen skull och kanske kommer bloggen att ändra lite inriktning nu. Jag kommer även att sluta dela min blogg på Greklandssidor på facebook så de som vill fortsätta följa mig gör klokt i att gilla min bloggs sida på facebook. De gånger bloggen handlar om just Kreta delar jag men inte när det gäller bara mitt personliga och min hälsa. 

Sammanfattning

Den här "resan" började när jag fick min första spruta Pfizer. Tre timmar efter vaccinationen svimmade jag och hamnade på akuten och blev sedan liggande på hjärtavdelningen på Chanias sjukhus. Många undersökningar och prover gjordes. En kranskärlsröntgen som kardiologen ville göra kunde inte göras eftersom jag hade blodbrist. Gastroskopi och koloskopi gjordes. En cancertumör i tjocktarmen upptäcktes. Efter 13 dagar blev jag utskriven med "order" att leta reda på en kirurg. (samarbetet mellan olika avdelningar på sjukhuset fungerar tydligen inte utan man får ta saker i egna händer, kanske för att många här väljer att operera privat) Vi blev tipsade om en kirurg på sjukhuset som vi beställde tid hos. Han som tipsade oss sa att vi bör ge lite pengar "svart" så skulle allt fixas lättare. Operationen gjordes och tumör och en bit av tarmen togs bort och sedan syddes den ihop. Jag tror jag låg inne cirka en vecka. Kirurgen ringde och bokade tid hos onkolog på sjukhuset (lite samarbete i varje fall) Väl hos onkologen fick vi höra att operationen hade "gått för snabbt". Tydligen hade hon velat att en CT scan gjorts innan och att vi skulle ha besökt henne innan. Det visste ju faktiskt inte vi eftersom ingen sagt det... Nu gjordes i varje fall en CT scan och som tur var så var allt borta men jag får ändå gå igenom cellgiftsbehandling för tydligen hade jag gått med denna tumör ganska lång tid. Så för att det inte ska komma tillbaka och att även ta död på eventuella cancerceller som inte syntes på scanningen men som kanske hunnit dela sig och spridas så blir det en lång behandling...

Det har varit en tid då jag har varit lite upp och ner, just det här innan man vet. Och nu är min största rädsla för hur jag kommer att må under behandlingen. Igår morse hade vi avtalat att komma till "behandlingsavdelningen". Det blev många timmar där innan det blev min tur. Det känns ganska oorganiserat för man får bara en dag då man ska vara där, ingen tid så sedan är det liksom först till kvarn som får komma in och få sin behandling. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt lite panikångest då ett gäng i korridoren där man väntar högt och ljudligt pratade om hur dåligt den och den personen mådde under behandlingen. Inte precis det man vill höra när det är första gången. Ja, greker diskuterar mycket och alltid högt och ljudligt. Väl där inne fick jag dropp i 3 timmar. Den fortsatta behandlingen kommer att vara hemma med tabletter 14 dagar, uppehåll en vecka och sedan samma procedur igen med dropp på sjukhuset osv i minst ett halvår. Jag är förstås skiträdd för hur jag kommer att må. Igår hade jag mest ont i armen. Ont, stickningar och bortdomning. Plus att fingertopparna var otroligt köldkänsliga. Så snart jag tvätttade händerna eller tog i nåt kallt blev det som en isande känsla. Jag kunde inte jobba och självklart var det fullsatt på restaurangen så de fick till och med avvisa folk som ville ha bord. (ring gärna och boka.... eller skriv på vår facebook )

Jag har ingen aning om ifall jag klarar av att vara på restaurangen. Det återstår att se. Jag har dessutom fått order att undvika ovaccinerade, förkylda och folksamlingar eftersom immunförsvaret blir försvagat under behandlingen. Så jag kommer nog fortsatt att vara mest bakom kulisserna om jag kommer att orka jobba. Eftersom diarreer är en vanlig biverkning måste jag fortsatt undvika fiberrik mat.... lika som jag var tvungen att göra innan tarmen började fungera normalt efter operationen. Det känns lite konstigt eftersom jag ville börja äta min nyttiga "diet" med massor av grönsaker igen. Ni som följt mig vet ju att jag under hela vintern var så nyttig och åt mest sallader, baljväxter och kyckling... Plus att jag gick minst 10 km per dag. Jag antar att många nu tror att min viktnedgång berodde på cancern. Men nej jag gick ju på 16-8 diet och motionerade (promenad, styrketräning och bad) hela förra vintern. Men nu får det enligt order bli en diet på spagetti, vitt bröd och ris..... känns inte sådär nyttigt...vart ska jag få vitaminerna från???

Det känns ändå bra just nu att jag vet vad jag ska göra och förhoppningsvis blir dettta till en rutin. Lång tid nu har det bara varit så ovisst och just den "psykologiska biten" skiter de liksom fullständigt i här. När onkologen pratade och berättade om behandlingen snurrade det bara i mitt huvud. Diverse papper som måste fixas och medicin som måste hämtas upp på "statens apotek" (gratis när man hämtar där) får maken fixa. Ändå verkar personalen på "behandlingsavdelningen" lite snällare än en del av personalen på kardiologen och kirurgavd. Där kunde en del vara riktigt tvära och otrevliga. Dessutom har de en kyl fylld med juice, croissanter och sockerkaka där det bara är att ta för sig. Jag tror att man kan få fixa sig en toast också för jag såg ett toastjärn där också. 

Onkologen undrade också om jag inte hade haft några symptom tidigare. Hon sa dessutom att just cellprov, mammografi och kontroll av tarmarna är något alla bör göra. Jo visst vet vi att cellprov och mammografi ska göras regelbundet men tarmarna har jag inte tänkt på. Trots att min mamma hade samma. Jag borde kanske ha fattat det själv. Men hon var 75 när hon fick sin diagnos. I och för sig var det för sent då. Om det är ärftligt bör man vid 40 kontrollera sig... Hade jag symptom? Kanske lite mörk och lös avföring men magen fungerade ju bra. Och jag dricker ju massor av kaffe så jag reflekterade inte. Lite ont i magen? Ja men det har väl i stort sett alla då och då. Inget jag oroade mig över eller led av. Hade jag kontrollerat mig tidigare hade jag väl sluppit både operation och cellgiftsbehandling och om det fanns polyper hade de ju kunnat tagits bort vid koloskopin. Lätt att vara efterklok. 

Du som uppskattar min blogg och vill fortsätta läsa den får gärna donera en gåva via swish 0763289895 (om ni inte har swish går det bra att använda paypal till adressen agrimanaki@hotmail.com)