Grekland 1977 av Håkan

Mitt intresse för Grekland väcktes på försommaren -77 då jag deltog i en konferens/fortbildning där med jobbet. Vi bodde och konfererade på ett hotell i utkanten av Rethymno och tog bussen in till stan varje kväll. Där lärde jag känna Sokratis, tavernaägare vid den berömda Rimondi-källan. På den tiden var allt vid det gamla. Inte en turistfälla så långt man kunde se, förutom nere vid stranden. På torget fanns förutom Sokratis ställe en bagare, järnaffär och ytterligare en enkel taverna, Stellas. Jag återkommer till detta underbara torg senare.

Alltnog, samma år på sommaren var vi ett gäng arbetskamrater (lärare) som gjorde en galen resa med bilar genom Europa med Korfu som mål. Vi var 14 inalles och stannade i 2 veckor. Tyvärr eller som tur var, visade det sig, kunde jag inte låta bli att jämföra med Kreta. På Korfu var det mycket mer inriktat på att pungslå turister och visa upp kostsamma attraktioner av alla tänkbara slag. På Kreta däremot bemöttes vi alltid av vänlighet och det kändes som genuina träffar vid varje kontakt med kretensare. Jag återvände aldrig till Korfu.
 
Året efter började jag öluffa i Cykladerna med en kamrat. Vi blev genast förälskade i ryggsäckslivet och besökte Paros, Naxos, Antiparos, Santorini osv. Dessa luffar resulterade i att vi av en kretensisk kvinna blev tipsade om ett fint och för turister okänt ställe på Kreta. Vi åkte dit och letade rätt på stranden på sydkreta. Paradiset på jorden. Stranden är nästan 2 km lång och där fanns ett pyttelitet hotell och en taverna. Annars helt tomt. Vi blev snabbt goda vänner med hotellinnehavarna Ari och Natascha samt deras kock Lukas. Vi fortsatte att besöka dem varje sommar (och fortfarande). Det var kanske ett tjugotal bacpackers där och vi sov alla på stranden. De flesta från Europa främst Tyskland och inga andra svenskar. Det här området kallade vi Hemliga stället i åratal och återvände år efter år.

 

Ja, vad var det egentligen för ställe som Håkan upptäckte på Kreta då, innan turismen hade brett ut sig på ön? Jag hoppas att han skickar en fortsättning så vi får veta lite mer om backpacker-livet på den tiden.