lördag 21 februari 2015

Det var en gång...

bilden är lånad någonstans på nätet eftersom jag inte hittade mina olivbilder...

Det var en gång en ung kvinna som fick som hemgift 3 olivfält när hon gifte sig. Paret levde gott på det olivskördarna gav. De levde gott men inte i överflöd. De fick 2 söner som växte upp utan att något fattades dem.

 Tiderna ändrades. Turisterna började röra sig i området där de bodde. Pojkarna som nu vuxit upp till unga män  ville ha mer av livet. Bil, mobiltelefon, snygga kläder, middagar på restaurang. Vart fanns pengarna? Inom turismen. Snabbt togs beslutet att jämna olivträden med marken och bygga upp ett hotell. Lån var inte så svårt att få eftersom marken i ett bra område redan fanns.

Livets glada dagar levdes. Ett charterbolag hyrde hela hotellet och fyllde det från början till slutet av säsongen. Turisterna gjorde sina utflykter och åkte in till stan för middagar, men de stannade ofta på hotellet och åt och drack också. Inkomsterna täckte alla utgifter och det blev över till att leva gott också. Personalen hade inte höga löner men de klarade av att leva på sina löner och ibland kunde de få en liten "bonus" vid löneutbetalningen.

Tiderna ändrades igen. Något hade gått snett i landet. Helt plötsligt ökade utgifterna. Turismen blev annorlunda. Charterbolagen ville inte hyra hela hotellet hela säsongen utan helst bara under högsäsongen. Det skulle täcka alla utgifter, men det goda livet skulle det inte räcka till  Som många andra valde de då att jobba med individuella bokningar på internet. Det gick som det gick. Under lågsäsongen var hotellet halvtomt och därmed så fick inte alla i personalen jobba fullt heller. Turisterna var såna som "reste på egen hand". De ville hyra rummen så billigt som möjligt och de stannade aldrig på hotellet och åt. Drömmen var att få ett all-inclusive kontrakt med någon researrangör men hotellet var för litet för det.  Staten sa att man hade rätt att sänka lönerna för personalen. Vad bra, allt man kunde spara in på var bra. Personalen sänkte på huvudet, sa ingenting och jobbade vidare med lägre lön. Det var många som gärna skulle vilja ha det jobbet med en lön på 500 euro. 500 euro. Hyra 300 euro, el kanske 100 euro, telefon 50 euro, mat för 1 vuxen och ett barn oj, var det bara 50 euro kvar? Jamen då måste 50 euro räcka till mat för en månad. Vintern kommer. Kunde städerskan spara något av lönen att ha till de månader då a-kassan inte betalas ut?

Det är tur att hon har 3 fält med oliver som hon ärvt från sin far. Oljan som blir av oliverna kan hon sälja och leva på även under vintern. Hon tycker synd om sina arbetsgivare som inte ens har olivolja. Hon har förstått att hennes arbetsgivare inte har det så lätt. Inkomsterna räcker inte till att betala av lånen och hon har hört när revisorn har ringt och de har pratat om stora skatteskulder som det inte finns pengar till.

10 kommentarer:

  1. Vilken historia! Mycket tänkvärd! Speciellt i Grekland idag.
    Har du skrivit den? Är den sann?
    Det är så mycket verklighet i den och den är upplagd som de gamla Bröderna Grimm och H C Andersen sagorna med sensmoral på slutet.

    SvaraRadera
  2. Hej Lena! Tack! Javisst är det jag som skrivit. Om den är sann? Nja, det kan man väl säga även om just min berättelse inte är tagen från någon speciell persons liv. Den bara kom i mitt huvud igår efter att jag var lite irriterad efter diskussioner om Grekland i en facebook grupp där många har så mycket åsikter om krisen utan att ha levt mitt upp i den. Och speciellt eftersom någon anser att vi här får skylla oss själva och gott kan leva på 500 euro per månad.

    SvaraRadera
  3. Undrar hur många det finns i tätorterna idag, som har gamla föräldrar på landet där de själva odlar sina grönsaker och delar med sig åt barnen så de ska ha nåt att äta? Vet att det fanns sådana långt innan det var kris i landet, nu har mängden hungriga ökat många gånger om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer det att gamlinarna som är kvar i byarna ofta delar med sig av grönsaker till släktingar i städerna. På tv har de gjort flera reportage också om yngre som flyr storstädernas arbetslöshet och försöker sig på jordbruk av olika slag i byar.

      Radera
  4. Godt skrevet! Jeg kjenner ikke så mye til Hellas, men jeg lærer mye av mennesker som skriver om dagliglivet på godt og vondt. Jeg velger å tro på hverdagsmennesker, for det er oss det er flest av! Nå får vi tro at det gradvis blir bedre med en ny regjering - og vi turistene skal ikke svikte! På gjensyn. Astrid

    SvaraRadera
  5. Fantastiskt bra skrivet Anita! En saga direkt hämtad ur verkligheten!
    Det finns en hel del, som jag kallar dem, förståsigpåare, därute. Människor som inte lever här året runt, som kommer hit på semester och kanske inte ens känner några greker... Och som tycker att greken får skylla sig själv. Det enda man kan göra är att skaka på huvudet åt deras okunskap och gå vidare.
    Återigen, bra skrivet Anita!
    C.V.

    SvaraRadera
  6. Så bra skrivet. Har lärt mig mycket genom din blogg. Jag har börjat säga ifrån vid "fikabordet"
    och berätta hur en vanlig grek kan ha det. Många av oss är okunniga, men tror os veta.
    /Carita

    SvaraRadera