söndag 26 augusti 2012

Varje sekund

För varje minut som tickar så är vi ett steg närmare döden. Det låter grymt, men så är det. Så lev varje minunt, varje sekund. Min mamma somnade in förra veckan efter en kort tids sjukdom som åt upp henne inifrån i en rasande takt. Jag hoppas hon hade ett lyckligt liv trots en svår början. Som sex-åring blev hon skickad med en namnlapp runt halsen till Sverige från Finland tillsammans med sin tre-årige bror. Den början lämnade säkert djupa spår i själen som formade henne som i sin tur formade mig. Jag vet att hon var lycklig när hon var tillsammans med sina barnbarn, när hon fick sitta och väva mattor och när hon lyssnade på Christer Sjögren. Sommarhalvåret spenderade hon här hos oss och var tillsammans med barnen när vi jobbade. Hon älskade att bada i havet. Vi grälade ofta och mycket, men hon var min mamma och barnen älskade henne verkligen. Min son gav henne sitt silverkors när vi var i Sverige och han vill nu att hon ska ta det med sig i graven. Jag vet att vi och mina bröder med familjer kommer att sakna allt det som vi alltid tog för givet. Finska piroger, vävda mattor, virkade dukar och hennes tjat. Mamma, farmor, mormor, vila i frid. Vi älskar dig!

6 kommentarer:

  1. Tänker på dig skickar styrkekramar

    SvaraRadera
  2. Beklagar er förlust av en älskad mor, mormor och farmor. Du finns i mina tankar, min vän.
    Sänder med en dikt som kanske kan ge lite styrka.

    Döden är ingenting alls
    Jag har bara smugit in i rummet intill.
    Jag är jag, och du är du.

    Allt vad vi var för varandra, det är vi fortfarande.
    Nämn mig vid mitt gamla vanliga namn,
    tala till mig på det sorglösa sätt som du alltid gjorde.

    Använd inte annorlunda tonfall.
    Bär inte en pressad min av allvar eller sorg.
    Skratta, som vi alltid skrattade åt de små skämt
    som vi hade tillsammans.

    Le när du tänker på mig, be för mig.
    Låt mitt namn alltjämt få vara på allas läppar,
    så som det alltid var.

    Varför skulle jag vara ur sinne,
    därför att jag är ur sikte?
    Jag väntar på dig i en paus,
    någonstans mycket nära,
    bara runt hörnet.


    SvaraRadera
  3. Det är så sant det du skriver men man vill ju aldrig tänka på det. Själv hade jag en nästan liknande relation med min mamma som du.Hon gick bort ung liksom min far och min syster. Sorgen är alltid tung att bära,stor kram till dig och familjen och styrka i sorgen.

    SvaraRadera
  4. Beklagar din sorg! Men hoppas du kan behålla och vårda alla fina minnen. Fin och klok dikt som Annalena skrev, den tar även jag till mej! Kram!

    SvaraRadera
  5. Min lilla vän, jag har undrat så hur allt har varit med dig. Den tystnad som nått mig har viskat att du kämpat mot livets starka vindar. Nu vet jag att stormarna har dragit förbi och delar av spillrorna som lämnades kvar förvarar du i ditt hjärta och resten har du och Yannis tillsammans röjt undan för att fortsätta gå på framtidens väg. Då jag själv en gång har varit mitt i stormens öga och vet hur det är, finns Du i mina tankar och jag hoppas att de når fram och kan stötta dig lite grand. Kramar till dig, Nicolas, Maria och Yannis...

    SvaraRadera
  6. Så fint Renée skriver. Så ville jag också kunna uttrycka mig till dig. Fast jag aldrig har träffat dig, men kanske snart, känner jag så för dig.
    Birgitta i Umeå.

    SvaraRadera