Ibland kommer saknaden över mig. Det här fotot är på mig och dottern för några år sedan, på en utflykt med Svenska föreningen. Jag var några kilo lättare då...
Nu börjar även sonen att fundera på att flytta till Sverige. Att det ska vara så svårt att förstå att de där små barnen växer upp och blir vuxna. Om båda barnen flyttar till Sverige...hur ska det då bli?
Min mamma flyttade till Sverige från Finland. Det började först med att hon var krigsbarn, sedan åkte hon fram och tillbaka hela uppväxten och jag tror hon var i 20-årsåldern när hon flyttade permanent. Det kan inte ha varit lätt för mormor. Sedan flyttade jag till Grekland. I och för sig tyckte min mamma om att komma hit för hon älskade att sola och bada i havet. Och nu när min dotter bor i Sverige har ju jag anledning att åka dit varje år, så det är ju också positivt. Men, ibland är det tomt. Min mamma kallade henne "solstråle" och det är hon. Solstrålen i familjen. Fast med bestämda åsikter och hon kan ha ett jäkla humör ibland.
Förstår dig så väl och befinner mig i samma sits.Saknaden är stor. Barnen är inte utomlands dock men tillräckligt långt bort för att vi tappar det vardagliga och spontana. Men om de får pröva sina vingar,lära känna nya platser och utbilda sig så kommer de kanske tillbaka till rötterna...och i annat fall får vi flytta efter😉😉
SvaraRadera