Pytt i panna

Igår blev det en ganska så svensk rätt hemma hos oss. Pytt i panna. Första gången jag gjorde det var efter att min dotter sagt att hon ville äta svensk pyttipanna. Jag blev lite förvånad för vad jag kan komma i håg så har vi inte ätit det i Sverige. Hon berättade att hon hade ätit det hemma hos min bror. "Han hade det i en påse i frysen, det var bara att steka och det var sååå gott". Min pyttipanna var tydligen inte lika god. Så bravo svenska halvfabrikatsfabrikanter ni har tydligen lyckats att göra väldigt god halvfabrikatsmat. En gång när vi var bjudna på mat hos pappas fru så serverades det potatisgratäng. Mmm vilken god potatisgratäng. Svar: Ja, och det är så lämpligt. Man bara öppnar påsen, häller i en ugnsform och gratinerar i ugnen.

Här i Grekland finns det knappt sådan halvfabrikatsmat och det som finns är inte någon höjdare. Själv tycker jag en köttfärssås som finns i en grön konservburk i Sverige är supergod. Maken skulle få dåndimpen om jag skulle servera honom det. Själv skulle han aldrig, aldrig "laga till" färdig mat från konservburk.

Visst ja, risgrynsgröt i en "plastkorv". Det fanns att köpa på förenings julbazar. Vansinne enligt mig. Risgryn finns här och att koka risgrynsgröt är väl det lättaste som finns! Och gott blir det!

Tillbaka till min pyttipanna. Det blev kylskåpsstädning. Potatis, lök, bacon, champinjoner och lite grekisk lantkorv. Jag köpte en burk inlagda rödbetor för att få lite svensk pyttipannkänsla. Det äter inte maken. Han äter helst blasten från färska rödbetor. Kokt och serverad med olivolja, citron och salt.