Rethymnon och homeopati

Sonen och jag var till Rethymnon igår. Ser ni den orange lilla plastgranen på bilden? Jag var ganska sugen på att köpa den.

I en elaffärs skyltfönster var det ett pepparkakshus och eftersom det väl blir det närmaste jag kommer pepparkakshus så var jag tvungen att fota det.

En fiskaffär hade så fin skylt!

Anledningen till vårt besök i Rethymnon: För 1,5 månad sen var vi där första gången. Hos en homeopat som en god vän rekommenderat. Jag gjorde ju ett försök för 2 år sen hos en annan homeopat också och det gick ju ganska bra ett tag men sen fungerade det inte längre. Den homeopaten kombinerade klassisk läkekonst med homeopati och använde sig av tyska preparat som var VÄLDIGT dyra. Jag beställde ofta från Tyskland över internet då för här kostade preparaten nästan det dubbla. Den här homeopaten använder sig bara av klassisk homeopati. Och jag blev verkligen förvånad vad billiga preparaten är! 10 euro för drygt en månads preparat. Jämfört med mina vanliga mediciner är det ju ingenting! Speciellt som apoteken nu inte fått betalt från försäkringskassan igen och inte ger subventionerad medicin utan vi får betala hela summan. Jag vet att många tycker homeopati är bara lurendrejeri. Men är man i en situation där man hoppas kunna dra ner på tunga mediciner så provar man gärna alternativ medicin speciellt när läkarna här inte vill annat än att skriva ut mediciner och inte söker vidare för att hjälpa. Jag har varit helt smärtfri den här perioden. Jag har dragit ner på den vanliga medicinen. Det är ett känsligt kapitel att säga att man är smärtfri. Det här är ett vanligt fenomen på vår facebookgrupp för oss med trigeminusneuralgi. Man säger att man är glad för att man är smärtfri och då kommer smärtan som ett brev på posten. Men jag säger det nu. Jag är smärtfri och jag äter t o m äpple och morot som jag inte gjort på 3 år. Jag vet att den här sjukdomen är oförutsägbar och att det kan säga pang så är den där igen. Men jag lever på hoppet och jag hoppas verkligen att homeopatin nu kan hjälpa mig. Det är värt ett försök. Sonen var ju också med mig och jag har sett vissa framsteg även hos honom. Så jag hoppas att alla håller tummarna för oss nu att det ska gå bra!