1988 säkert - ett inlägg av Håkan

Först av allt vill jag korrigera mitt förra inlägg: -88 stämmer inte då detta inlägg handlar om 1988 (varför kan jag inte släppa tidsangivelser fast jag vet att händelser är svåra att årsbestämma?)

På våren 1988 föddes vår efterlängtade dotter, Anna. Vi hade ju rest till vårt hemliga ställe i alla år och frågan om vi skulle kunna åka med en knappt tre månaders baby var ständigt närvarande. Vi tog till slut beslutet att resa: Barnvagn, babysitter, ryggbärsäck, blöjor, allehanda hygienartiklar, salvor och kladd, en mängd barnkläder planerades och provpackades. Tillsammans med mammans ”nödvändiga” saker innebar detta att min packning det året inskränkte sig till det absolut viktigaste som visade sig få rum i en ICA-kasse!. Med hjälp av vår vän Roger på Ving fick vi bra stolar på flyget och en första natt i Rethimno. Allt gick väl och framme presenterade vi förstås Anna för Sokratis och Marino.

Glada tillrop och ”xronia pola” till oss från hela torget. I Lefkogia visste ingen att vi skulle komma så det blev så klart stor uppståndelse i den lilla byn när vi lastade av all vår packning från Marinos flakbil. Ryktet gick i byn och snart var alla familjernas mödrar och barn samlade for att hälsa oss och det lilla barnet. Vi fick skjuts ner till vårt älskade Amoudi och flyttade in i fyran. Vistelsen blev ju förstås lite annorlunda den här sommaren, men vi krigade oss ner till sovrumsstranden på dagarna trots alla klättringar. Anna sov mest i skuggan under ett klipputsprång när hon inte behövde mat, vätska eller vår uppmärksamhet. På hotellet blev det inte så mycket sova då alla kvinnorna och kusinerna skulle uttrycka sin kärlek med kindnyp och vackra ord. Vi tillbringade ganska mycket tid i deras lilla hotell och fick lära oss en hel del grekiska. En dag kom några turister med hyrbil och skulle fråga efter rum. Allt var klart och de checkade in. De skulle bara parkera om bilen så den skulle stå i skuggan. Det var bara det att i skuggan låg Anna och sov i sin vagn. Bilen backade in och stötte till Annas vagn. Vi såg det inte men Michalis blev rasande och skällde och skrek på grekiska så paret som kommit försvann som blixten. Det var egentligen ingen fara utan bara en touch, men vi var tacksamma för deras uppsikt och Michalis agerande vid händelsen