lördag 29 november 2014

Hotelier

Nu har vi nyss kommit hem från ett event på hotell/kock-skolan där sonen går. Ikväll hade de en högtid då de elever som gick ut förra året skulle få sina diplom. Det var mycket tal och tackande hit och dit av diverse blandat folk som vice borgmästaren, Slovakiens konsul, en präst m fl. Det kan bli lite långdragigt när alla ska tacka alla. Sist var det ett spontant tal av en föreståndare för ett barnhem. Jag har ju talat om för er förr att det sociala nätet här är som det sköraste nät av alla. Du kan inte vänta mycket hjälp från staten, så många gånger är det de som jobbar ideellt som hoppar in där det behövs. Skolan där sonen går är ju en privat skola och jag har ju berättat hur mycket pengar vi måste ut med. (4000 euro per år) Idag blev jag ganska rörd när jag fick höra att den här skolan varje år tar emot 2 elever från barnhemmet (föräldralösa barn-ungdomar eller barn till föräldrar som helt enkelt inte klarar av att försörja sina barn) helt gratis. Dessutom så åker några elever från andra årskursen i kockskolan till barnhemmet två gånger per vecka och lagar mat
Efter diplomutdelningen fick vi gå upp till "mottagningen" och ta del av och smaka på vad de lär sig! Till och med sushi fanns det! Det var första gången jag såg sushi på Kreta! Gott men inte riktigt lika gott som det jag ätit i Sverige. Och wasabin saknades. Sonen sa att de hade blandat wasabi i soyan som stod framme i små skålar, men det var då alldeles för lite. Jag vill ha så mycket wasabi att det känns i näsan att man äter det. Det var 3 stora bord med småplock och eftersom greker inte är riktigt vana vid småplock utan här äter man mycket och blir mätt så tog det inte lång stund förrän borden var helt tomma. Nu är vi alltså hemma igen och väntar att sonen ska ringa och säga att vi kan komma och hämta honom. Idag har han fått känna vad det innebär att jobba. 8.30 i morse började de och nu är klockan 22.30 här! Jag brukar inte få lägga ut bild på sonen men nu gör jag det ändå. Han är nr 2 från höger. (haha, han har ju skrivit på papper på skolan att han godkänner att han är med på bild på deras facebooksida, ev tv-program mm så då kan det väl inte göra så mycket om han är med i mammas blogg heller)

torsdag 27 november 2014

Kort promenad

Idag blev det en ganska kort promenad eftersom både jag och väninnan var ganska möra i benen efter gårdagens mastodontpromenad. Vi gick en runda som ledde upp till byn Daratso och sen tillbaka efter stora vägen. Dottern kom hem redan 12 från skolan. Nu var det lärarnas tur att strejka. Förra veckan var det ju inte många skoldagar pga elevstrejk och helgdag. Mannen kom också hem vid den tiden från hotellet för han måste plocka färdigt oliverna och få iväg dem till pressning. De kan inte ligga i högar hur länge som helst för då blir oljan sämre. Själv ska jag nu ta itu med att göra nyckelringarna till Narkotikafritt Bollnäs som har gjort ännu en beställning och alldeles nyss kom leveransen av deras bokstavspärlor. Ni kan också stödja dem i deras jobb genom att bli medlem eller köpa en nyckelring med deras logga. (NFB) Kontakta dem på deras facebooksida i sånt fall.

onsdag 26 november 2014

Hur långt måste jag gå....

Ja, jag undrar hur långt jag måste gå för att de 4 lussebullarna jag åt igår kväll plus de 3 jag åt nu efter lunchen inte ska ligga kvar runt midjan.. Idag hade jag sällskap på promenaden. Jag och väninnan gick in till Chania och sen gick vi till området Chalepa som ligger strax öster om Chania. Det var tyvärr inget speciellt att se där. Inte tillräckligt gamla hus för att de ska göra sig på bild. Antingen var det ruckel eller så var det nya hus. Till det området går jag nog inte igen. Sen gick vi tillbaka till Chania och drack en välförtjänst kaffe på Starbucks och efter det gick vi hem igen fast inte efter stora vägen den gången utan Nea Chora-Apterastranden-Chrissi Akti och sen upp på vägen. Räcker det för att lussebullarna ska ha försvunnit, tror ni..

tisdag 25 november 2014

Lussekatter


Maken jobbar på hotellet med renoveringsjobb nu på dagarna. Tack och lov att det blir några dagsverken! När han kommer hem så fortsätter han med oliverna tills det mörknar. Plockar man oliver så måste man ju beskära träden också så att träden mår bra och får oliver nästa år också. Då blir det lite ved. Och då blir det eld i spisen inne! Skönt och mysigt istället för att sitta inlindade i filtar och huttra. Själv gjorde jag lussebullar. Dottern undrade varför en del säger lussekatter. Då var jag ju tvungen att ta reda på det. Bästa förklaringen har väl Wikipedia. "Enligt en tolkning var det i Tyskland på 1600-talet som seden med lussekatt kom till. Enligt sägnen gav djävulen, i kattens skepnad, barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn. För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan." Oj, vad degen jäste och bullarna blev stora och goda! Jag använder självklart grekisk saffran. I saluhallen kan man köpa saffran av olika kvalite och efter att ha provat olika så är det den här som ni ser på bilden som jag håller mig till. På Inka supermarketen kostar den 2,70 för 1 gram. Den är stark och av väldigt bra kvalite. Fast nog kunde de sänka priset lite. De kan istället spara in på förpackningen. Först ska man igenom platsen som kartongen ligger i. När man öppnat kartongen ligger det en liten plastask fint placerad i en plastförpackning av samma storlek som kartongen. I den lilla plastasken ligger sen 4 stycken småpåsar med 0,2fem gram saffran i varje.

Nästan ensam

Idag kände jag mig ensam på min dagliga strandrunda. (Ni vet nu Kalamaki-Glaros-Agia Apostoli-Chrissi Akti) Det var 2 personer som badade trots 14 grader, snålblåst och grå-svart himmel. I parken var det nog högst 7 personer som motionerade. Jag gjorde i varje fall min runda och sen har jag suttit inne i - tänkte skriva värmen för det är ju så man skriver men tyvärr så har vi ju i stort sett samma temperatur inne som ute - och gjort lite smycken. Jag säljer mycket mer i bloggshopen än vad jag någonsin gjorde i webshopen, vad beror det på.... Hur som helst så trillar det in beställningar lite då och då och vill ni beställa och hinna få innan jul så gör det så snart ni kan. Det tar ju bara fem-sju dagar med posten men närmare jul kan det ju ta längre tid så försök beställ innan 10 december så jag känner mig lugn att det kommer fram innan jul. Nu ska jag ta och laga till en linssoppa till lunch.

söndag 23 november 2014

Söndagspyssel

Några i familjen har idag plockat oliver hela dagen. Någon i familjen har varit inne hela dagen och städat och pysslat. Jag har sagt att det ska då åtminstone bli december innan jag tar fram julsaker. Det pyntas och fixas överallt överallt har jag sett. Alldeles för tidigt. Idag har det varit kyligt och mörkt, därför hade jag ingen lust alls att vara med och plocka oliver. (det finns fler som ska plockas så jag hinner nog hjälpa till) Istället plockade jag fram min låda med julsaker och strök dukar och fixade köksfönstren och ställde fram lite extra ljuslyktor. Julgardinerna har jag tappat bort. Troligtvis slängde jag 2 av dem förra året. Jag hittade en gardin och bestämde mig för att sy om den lite så att kanalen skulle bli bredare. Jag sydde dem för 14 år sen när vi var inflyttade i huset och varje jul svär jag över att kanalen är så smal att jag knappt får igenom gardinstången. När jag nu tänker efter så hade jag nog bara 2 gardiner uppe förra året trots att jag har 3 köksfönster. 1 gardinstång hade gått sönder och maken satte upp ett rör i stället och det var för brett för gardinkanalen. Det var nog därför jag hittade bara 1 gardin i år, för troligtvis bestämde jag mig efter jul att det här var deras sista jul. När jag skulle sy trilskades symaskinen (23 år gammal) så jag blev så irriterad att jag slängde gardinen när jag ändå misstänkte att jag nog slängt de andra 2 ifjol. Så i år blir det vita gardiner och förhoppningsvis köper jag nya nästa år. Kanske nya gardinstänger också för de som jag har har sett sina bästa dagar. Det var ett köp som gjordes enbart för att kunna sätta upp gardiner när vi hade flyttat in. De billigast möjliga jag kunde hitta tills vi skulle ha råd att köpa nya. För 14 år sen... Det kom lite annat emellan.
Nu blir jag sugen på att baka lussekatter och pepparkakor. Det känns så tomt att ha gjort adventsfint hemma utan att ha adventsfikat bakat. Det blir nog i veckan, det.

lördag 22 november 2014

Chrissi Akti a la vinter

Det blir ungefär samma runda varje dag. Idag efter lunchen gav jag mig iväg. Efter vägen till Kalamaki och sen ner på stranden där och tillbaka till Agia Apostoli och därefter efter Chrissi akti stranden och sen upp på vägen och hem. Ungefär 1 timme tar den rundan. Idag har det varit något kallare. Det har nog legat på 17-18 grader. Jag har blivit grek och grekerna har blivit vikingar. Idag tänkte jag inte ens tanken att man skulle kunna bada men nog var det en hel del greker i och badade idag också. Det har inte varit någon dag ännu som har varit så kall att man behöver ha värme på inne. Tur för oss det. Vi har ingen olja så vi kan sätta på elementen. Vi har ingen ved som vi kan elda med i öppna spisen. Vi har en aircondition som maken har hållit på och trixat med lite för han var rädd att den gått sönder. Nu har vi den i gång. Inte för att det behövs men för att se om den fungerar så vi kan ha den som nödlösning om det helt plötsligt blir vinter.

fredag 21 november 2014

Lugn dag

Helgdag idag, så barnen har ingen skola. Det är alltså Maria-dagen. Förr när vi inte tillhörde Chania kommun så var det inte helgdag, men nu gör vi det och har alltså helgdag. Olika kommuner har olika kyrkor och helgon som gör att det räknas som helgdag. Chania har Maria. Förr hade vår kommun Nikos. (Agios Nikolaos alltså) Dottern och jag tog en liten promenad. Först gick vi till butiken för att göra några nyckelringar som jag har beställning på och sen gick vi bort till Kalamaki och tillbaka via stränderna och förbi Agia Apostoli parken. I parken är det alltid fullt med folk som går eller springer. Sådan skillnad mot mina första år här. Då var jag för det mesta ensam. Jag kommer ihåg att jag gick omkring därnere under vintrarna med sonen i barnvagn. I korgen under den stora, gamla Emmaljungan hade jag stenar som skydd ifall de lösspringande hundarna skulle gå till anfall. Det var jag, barnvagnen och de lösspringande hundarna som promenerade omkring därnere.
Nu håller sonen på i köket. Det ska bli en vegetarisk pastitsio. (pastitsio-pastagratäng)

onsdag 19 november 2014

Oj, jag råkade...

Om du frågar min man om han vill följa med på en konstutställning så säger han nej. Lördag kväll bestämde vi oss för att åka ner till stan och eventuellt ta en öl någonstans. Dottern sov över hos en kompis och sonen föredrog att sitta hemma och spela gitarr hellre än att följa med mamma och pappa på stan. Fast egentligen borde det vara tvärtom, vi hemma och han på stan, för nere i hamnen på alla cafeterior var medelåldern cirka 20 år. Vi frågade oss verkligen var folk i vår ålder går en varm lördagskväll på vintern för att ta den öl. Inte var det då nere i hamnen. Vi är ju nästan aldrig ut så vi vet inte. På tavernorna var det förstås äldre. Hur som helst så var det en konstutställning i det gamla turkiska badhuset som ligger nere i hamnen. Vi går in, sa jag till maken. Troligtvis så var det första kvällen för det var en hel del folk och det bjöds på vin och tilltugg. Och många av de alster som visades tyckte maken om trots att han aldrig själv skulle tänka tanken att gå på en konstutställning. Efter det fortsatte vi strosa omkring och till slut hittade vi en trevlig liten bar där vi tog en öl.
Att strosa omkring i små gränder är något jag aldrig tröttnar på och man kan alltid hitta någon "avstickargränd" där man aldrig varit förr.

tisdag 18 november 2014

Hinder på vägen

Jag hittar på små ärenden i stan i stort sett varje dag och jag är inte det minsta effektiv och gör allt samma dag. Allt för att komma ut och gå. I morse tog jag bussen in till stan och var och köpte lite material till att göra nya "gouria" (grekiska "lyckohängen" till jul-nyår). Därefter gick jag hem. Det är inte det lättaste att bara följa trottoaren, det vet ni som har gått den vägen. Bästa parkeringen för bilar är ju på trottoaren. Telefonkiosken placerar man mitt i trottoaren. Butiksägare utnyttjar allt utrymme de kan. Stolpar placeras lite hur som helst så man får gå slalom. Träd placeras på samma sätt och diverse hål som är till för att kanske placera en lyktstolpe eller plantera ett träd får man se upp för så man inte stukar nån fot om man inte ser hålet och trampar snett. Grekerna är så vana vid det här så jag tror inte de reagerar ens. Det finns ju åtminstone en trottoar. Förr i tiden var de sällsynta och än idag kan man se att trottoarer som har funnits länge har ramp där bilar ska köra in men absolut inte vid övergångsställen o dyl. Jag tror att de nya som görs har gjorts med lite mer tanke på fotgängarna. (inte alla, men några i varje fall)
Sen finns det ju såna här trevligare inslag efter min väg också. Räcker inte butikslokalen till? Jamen, då parkerar vi minilastbilen utanför och har varorna i den. Kanske vore nåt för mig?

måndag 17 november 2014

Grekiska alfabetet

Det finns ett halsband kvar med grekiska alfabetet. Det är handgjort i keramik (från samma tillverkare som gör bokstavspärlorna som jag gör nyckelringarna av) Det kostar 129 kronor. Jag har sålt en del från blogshoppen och även fyllt på lite mer, så gå in och kika igen ni.

Mitt andningshål

Den lilla kyrkan i Agia Apostoli har blivit mitt lilla andningshål. Många gånger under mina promenader slinker jag in här och sitter en liten stund. När livet känns för jobbigt ber jag här om lite styrka och lugn.

onsdag 12 november 2014

Mutor

Det är inte precis sådär att min man älskar att strosa i gränderna i gamla stan eller att besöka sevärdheter, så ni vet. Igår fick jag bjuda honom på en kaffe på Starbucks efter att ha gått gata upp och gata ner i gamla stan. I helgen som kommer får jag antagligen hjälpa till att plocka oliver som betalning för söndagens utflykt. Idag har vi mest pysslat här hemma. Slängt skrot, städat, beskurit lite växter och träd och släpat kvistar. Just nu håller maken på och spacklar hål och sprickor i väggarna på altanen. Om vi har några pengar över vid tillfälle kanske vi målar där också. Dottern har varit "ledig" ifrån skolan i 2 dagar. Eleverna strejkar eller bojkottar skolan kanske man ska säga. Imorgon ska de ner till stan och demonstrera mot det nya skolsystemet i gymnasiet. Helt och hållet har jag inte förstått vad de protesterar mot men i det stora hela så är det det nya systemet som innebär att slutskrivningarna i tredje året i gymnasiet kommer att vara så omfattande att lärarna inte hinner gå igenom och se till att barnen förstår allt. De har en tidspress på sig att hinna igenom så mycket att de inte hinner se till att eleverna verkligen förstår. (ännu värre än förut alltså, för hittills har det ju också varit så) Dessutom så saknas det böcker för eleverna i tredje året så de har alltså inte ens material till att lära sig det de ska lära sig till slutskrivningarna. (Jag undrar om det är de slutskrivningarna som är högskoleprov, för det är på det provet de får poäng för att ta sig vidare till andra skolor)

måndag 10 november 2014

Ny vecka!

Då var det en ny vecka igen. Jag hade lite ärenden i Chania igen så maken skjutsade ner mig då han ändå skulle köpa medel för att tvätta taken. Vi vill inte råka ut för samma mögelattack som förra året så de värsta taken ska han tvätta rena och sen har han köpt en speciell färg som håller möglet borta. Den är dyr, men speciellt vårt sovrum måste vi åtgärda. Jag uträttade mina ärenden och sen gick jag hem. Jag vägde mig på ett apotek och trots att jag har tänkt på vad jag har stoppat i mig och promenerat en hel del så har jag inte gått ner ett gram så från och med imorgon blir det hårda tag.... Det var riktigt varmt idag så jag var helt genomsvettig när jag kom hem. Det var nog runt 25 grader tror jag. Maken hade gjort i ordning lunchen. Fava - ärtpure. Jag karamelliserade lök till den. Gott, gott!
Nu sitter jag och knåpar ihop lite smycken och "gouria" (grekiska "lyckohängen") I mitten av december har svenska föreningen julbazar och då ska jag ha ett säljbord och dessutom så ska jag ju göra i ordning sidan här på bloggen ifall någon av er vill köpa något. Innan jag hunnit göra i ordning den så hör gärna av er om det är något speciellt ni är intresserade av. Även nyckelringar med namn kan ni ju beställa och även om det är ett tag kvar till jul så är det alltid bra att vara ute i god tid. Betalning sker lätt till mitt svenska konto och jag står för frakten om ni beställer för mer än 100 kronor.

söndag 9 november 2014

Söndagsutflykt

Det är inte det lättaste att få med familjen på utflykt. Det är alltså jag som är den drivande kraften annars skulle vi aldrig komma någonstans. Fast jag förstod att maken var med på noterna när han tvättade och städade bilen i morse. Helst skulle jag vilja göra någon längre tur och även äta lunch i någon by men tyvärr så får vi låta det vara pga ekonomin. Nu åt vi lunch hemma och sen åkte vi iväg. Eftersom det var mitt påhitt så var jag ju tvungen att ha ett mål också. Ok, efter en titt på kartan så bestämde jag mig för att vi skulle åka mot Kalyves och promenera på stranden och sen till Kokkino Xorio för ett eventuellt besök på något glasbruk som finns där och sen kaffe på ett grekiskt kafenion. När vi åkte österut och barnen såg skylten Ancient Aptera så började de prata om ifall de varit där eller inte. Vi bestämde oss snabbt för att det blir målet. Aptera ligger alltså strax öster om Chania och här finns utgrävningar från den Hellinistiska perioden (330-68 f kr) fast även från den romerska tiden. På en del ställen håller de fortfarande på och gräver fram. (det kan ni se på fotot med stolarna) Idag var det ju söndag så det var ingen som var där och grävde men man kunde se deras "post-it" lappar uppsatta lite här och där bland stenarna. Vi förstod inte mycket av deras interna anteckningar förstås. Under venetianarnas tid här så byggdes fortet som ni kan se på första bilden. Nedanför fortet byggdes ett till fort (Itzedin-fortet)(stora bilden i andra bilden) i syfte att försvara inloppet till bukten mot oönskade inkräktare.
Därefter tyckte jag att vi skulle åka till en by som heter Plaka för kaffe men istället hamnade vi i Armeni. Vi promenerade lite i byn. Eftersom det var söndag och det är grekernas ätautedag så var det fullt med bilar och 3 tavernor i byn var helt fullsatta. Att äta ute är det sista de kan ta ifrån grekerna. Om ni känner grekerna så vet ni också att går de ut och äter så skall bordet fyllas med massor av mat och dryck. Jag tror att de flesta greker är så och många gånger så kan de inte riktigt förstå turisterna som delar på en sallad och en tzatziki och är nöjda med. Jag och mina barn, vi kan faktiskt gå ut och äta och göra så, men är maken med, då går inte det. Ska han gå ut och äta, då vill han inte titta på priset så då är det lika bra att vi låter bli för vi har helt enkelt inte råd. Men som sagt, vi hade ätit lunch hemma så vi gick till byns traditionella kafeneio och tog oss en varsin grekisk kaffe. Jag brukar inte dricka grekiskt kaffe men jag tror nog inte ens de hade capuccino. Det stora Platanträdet som stod mitt i korsningen i byn och bredde ut sina grener gav oss skugga för trots att det var regntunga moln på morgonen så tittade solen fram sen och det blev riktigt varmt. Sen var vi nöjda och åkte hemåt och resten av familjen som inte alltid tycker om mina ideer var också nöjda med vår mysiga söndag.

tisdag 4 november 2014

"halvsommar"

Efter en vecka vinter blev det helt plötsligt sommar igen. Strålande sol och cirka 20 grader. Jag hade lite storstädning hemma och sen blev det en långpromenad nere vid badvikarna. Det var flera som var i och badade så nästa gång tar jag nog med badkläder! Vid en av gatorna nere vid Agia Apostoli så ser entren till husets gård ut så här:


Jag tror jag ska försöka övertala maken att göra ingången till vår balkong så. Nu har vi en enormt ful grind. Ena dörren är av metallnät och den andra i trä och den är inte tillräckligt hög för att hunden inte ska ta sig in. (Ja, vi har hundarna ute) Lisa hoppar över dörren och lille Max, han blir kvar utanför. Sen öppnar Lisa dörren in till oss och springer på en gång till dotterns säng.

måndag 3 november 2014

Nu är det dags!

Dags att äta gott! Jag har faktiskt inte ätit någon choklad, glass eller liknande sen jag stängde butiken! Jag har promenerat varje dag så jag är på rätt väg nu. Det är väl inte precis någon dietmat vi har ätit här hemma, men jag håller mig i varje fall till väldigt måttliga portioner. I förrgår gjorde jag och dottern en pizza på det som fanns hemma. Ingen jäst så vi gjorde pizzadegen på mjöl med bakpulver i. (finns att köpa här och används av många till sockerkaka, jag förstår verkligen inte varför vi råkade ha det hemma för vi använder alltid vanligt mjöl) På pizzan blev det tomatsås, tonfisk, lök och paprika. Riktigt gott och att göra degen med bakpulver gick ju så mycket snabbare. Degen ska dock vara lite lösare än när man gör med jäst. Man breder ut degen i en bakplåtspappersklädd ugnsform och gräddar den någon minut innan man har på ingredienserna. Degen pöser ju upp en del så man kan bre ut den ganska tunt (några millimeter)
 Igår gjorde vi för oss en festmåltid (vi måste ju annars försöka hålla ner matkostnaderna så mycket som möjligt) Maken hade ju egentligen slutat jobba men ägarfamiljen skulle ha en "sista måltid" på hotellet för släkt och vänner så maken kallades in för att grilla fisk, göra fisksoppa mm. När han kom hem väntade en måltid som jag och barnen hjälpts åt att fixa. Potatisgratäng, små fläskkotletter med champinjonsås med vin, bruschetter och en härlig sallad. Bruschetter tycker vi om och gör ganska ofta. Överblivet bröd stoppar jag ofta i frysen och tar fram såna gånger. Vi grillar brödet i ugnen och har sen på lite olivolja, hackad vitlök, hackadtomat, mozzarella och färsk basilika. Mums!

söndag 2 november 2014

Dagen efter

Överskriften dagen efter tycker jag att fotot med de kvarlämnade strandmadrasserna symboliserar. Dagen efter de sista turisterna åkt härifrån. En ny månad är här. November. 28 oktober hade vi nationaldag här.(som jag inte skrev om som jag brukar) För oss lunkar dagarna bara på utan att något vettigt händer känns det som. Eller jo, en del händer det väl. Det blir en hel del spring nere på stan. "Hälsopapper" till sonens skola, "hälsopapper" till dotterns skola (för gymnastiken). Detta är väl sånt som löses ganska enkelt i Sverige tror jag - hos skolsköterskan. Men här är det som vanligt ganska komplicerat när man ska fixa de här papperena. Svårt att få till en tid att göra det på sjukhuset, så då gör man det privat. Först till allmänläkaren som ska skriva ut att man ska göra proverna, sen till en klinik som gör proverna. Tillbaka till allmänläkaren som kollar och kan skriva ut papperet som behövs. Så är det diverse räkningar som ska betalas mm. Städningen hemma som jag hade så stora planer inför ligger i vila. Det regnar ju bara. Det regnar varje dag. Mycket.


De sista turisterna kan inte ha haft det så kul. "Allt" utanför stan hade stängt för säsongen. Regn varje dag. Fast har man bara lite fantasi och tycker om god mat så kan man ju förstås roa sig ändå, men de som hade väntat sig lite sol och värme blev ju besvikna. Själv har jag kommit ut på promenader i stort sett varje dag trots regnet. Imorgon börjar en ny vecka igen. Nya tag. Kanske jag får lite mer gjort? Vi får se.